Lars Krister: en man -- del 5

"Det finns inte någon som helst anledning att jag skulle kunna franska, men detta är sannerligen en Battle Royale." sa vår hjälte.
"Frågan är i grund och botten hurvida det där är ett fransk uttryck överhuvudtaget." svarade indiekillen på ett ateistiskt sätt.
"Jag menar, du är väl i grunden mentalt handikappad? Varför skulle du ens vara i närheten av att kunna bemästra mer än ett språk?"
"Respekt! Jag har lärt mig genom observationer, och observationerna har lärt mig blodtörst. Respektera, annars kommer detta bli Le Battle Grand Royale."
"... Whatever. Dina ondeskefulla planer kommer aldrig besannas. Vet du om att du är ondeskefull?"
"Jag vet numera allt om allt."

I ett skeende lika subtilt som nästan allt som händer, svepte Lars Krister ner från skorstenen, över människorna och landade en bit längre bort. Indiekillen han klättrade. Usch ja. Vår hjälte använde återigen ord som sitt hjälpmedel:

"Beskåda mina färdigheter. Jag hyser dock ingen rädsla för att visa att jag är en man av folket."
"Men, påstod du inte nyss att du var någon sorts kristusfigur?" frågade en överviktig man.
"Du ska dö, påminn mig om det, är ni snälla"
"Du svarar i grunden inte på frågan..."
"Men jag har rätt i sak. Eller hur?"
"Alltså, vad fan menar du när du säger så egentligen?"
(tystnad)
"Det jag menade var..."
"Tyst! Snäll bitte!"

Den asirriterande jävla människan på alla sätt, också känd som indiekillen, hade hunnit ikapp Lars Krister.

"Såpass, jag trodde jag hade eliminerat dig."
"Öhh, jag fick gå några hundra meter, var det det du syftade på?"
"Jag utmanar dig på en tävling i filosofi!" Mannen som mer än allt var oerhört lik Lutz i 30 Rock inflikade återigen:
"Men, man kan väl knappast tävla i filosofi? På samma sätt som man inte kan tävla i musik." Och i nästa ögonblick, bara sådär, var han död. Jättekonstigt, ska tilläggas.

Och en tävling i filosofi blev det. Oavsett om konceptet är efterblivet eller inte. Det var i alla fall vad människorna i en viss småstad fick lära sig denna dag.