Juliane Köhler som Eva Braun i Der Untergang ska bli min nya definition av galenskap:
Så jävla bra.
onsdag 29 juli 2009
fredag 24 juli 2009
torsdag 23 juli 2009
Jag och kristna
Visst skrev jag något om mitt eget religiösa uppvaknande för rätt länge sedan?
Jo, det gjorde jag.
Och ja...
Jag tror att jag underskattade tron.
För, det är ju fortfarande väldigt roligt när Musse Pigg skriker "CHRISTIANS ARE RETARDED!" på South Park.
Men jag tror inte det är så, längre.
För ett tag sedan läste jag boken Om Godheten av Willy Kyrklund. Det kan mycket väl vara den bästa bok jag har läst. I kapitel nio blir berättaren bjuden på té hos Gud. Deras konversation handlar om vad som ligger till grund för den slutgiltiga rättfärdiggörelsen. Berättaren har aldrig trott på Gud, och Gud upplyser honom att han inte kommer tro på Gud efter deras möte heller, han kommer skylla det hela på tillfällig sinnesförvirring. Gud upplyser berättaren om att det enda som ligger till grund för rättfärdiggörelsen är hurvida man har den rätta tron eller inte. Berättaren undrar då lite uppgivet om faktumet att han trots allt under sitt liv utfört ett stort antal goda gärningar och i alla fall inte försökt göra någon illa skulle kunna hjälpa honom i hans situation? Men det skulle inte gå för sig, tycker Gud. För vad är godhet egentligen? Någon kanske säger att det är en god gärning att bygga en atombomb, och även om många andra skulle påstå att den gärningen är förkastlig tänkte antagligen den som byggde atombomben att det var en god gärning. Gud är god och inte god. Gud är allsmäktig. Gud behöver ett objektivt mätinstrument.
Allt det där är självklart rimligt, men vad har det att göra med någonting? Kapitel tio i Om Godheten handlar om makarna Julius och Albertina. Julius säger: "Jag vet ju att du inte tror på detta men jag tror. Om man som jag har haft en upplevelse -- eller kanske man borde säga, om man vill vara psykologiskt mera exakt, borde kalla det en uppenbarelse -- således om man har upplevt detta, att det finns en Gud, att han är god, att han bryr sig om oss -- om man alltså har upplevt detta -- det var bara en gång, en enda uppenbarelse, och jag var mycket ung, en klantig gymnasist med pormaskar på näsan, finnar i ansiktet, fuktiga röda läppar och snöfärgat hår -- en enda gång en enda, men jag kan inte förneka den, den är där."
En kristen tjej sa något liknande till mig en gång. Det är den mest intelligenta och begåvade förklaringen om vad tro är som jag känner till. Den tyder på en själmedvetenhet och ett sunt förhållande till sin egen verkligheten, och kanske även den riktiga verkligheten. För det är det som fortfarande upprör mig otroligt mycket: användandet av religionen för att ursäkta ignorans.
Det tycker jag alla som har ett sunt förhållande till verkligheten borde ta till sig: du gör inte en person en tjänst om du accepterar att han har ett osunt förhållande till verkligheten. Det är lite som Kyrklund skriver: Gud: "Tänk efter, sade Gud. Tron är ett antagande att någonting förhåller sig på ett visst sätt i verligheten. Antagandet inkluderar en subjektiv sannolikhetsbedömning, motiverad nog, eftersom det inte alltid är så lätt att få fram hur saker och ting egentligen förhåller sig; människans kunskap är ju bristfällig och gränserna för hennes universum vidgas ständigt genom forskning. Jag postulerar alltså att verkligheten existerar oberoende av det mänskliga kunskapen om denna verklighet. Så snart fakta föreligga, framstår ditt antagande som riktigt eller felaktigt oberoende av din tidigare sannolikhetsbedömning. Din tro må vara fastare än berg och din övertygelse fullständig, att rakiglaset, som du just nu håller i din hand, skall falla till golvet, om du släpper det. Men om det icke faller, så har du likväl trott fel. Pröva på!"
Det där var ju inget inlägg i kreationismdebatten, men vi människor måste ju arbeta med det vi har tillgång till. Det finns ingen heder i att tro på något som är felaktigt. Det finns ingen heder i att inte tänka.
Det borde inte vara något kontroversiellt att säga.
Jo, det gjorde jag.
Och ja...
Jag tror att jag underskattade tron.
För, det är ju fortfarande väldigt roligt när Musse Pigg skriker "CHRISTIANS ARE RETARDED!" på South Park.
Men jag tror inte det är så, längre.
För ett tag sedan läste jag boken Om Godheten av Willy Kyrklund. Det kan mycket väl vara den bästa bok jag har läst. I kapitel nio blir berättaren bjuden på té hos Gud. Deras konversation handlar om vad som ligger till grund för den slutgiltiga rättfärdiggörelsen. Berättaren har aldrig trott på Gud, och Gud upplyser honom att han inte kommer tro på Gud efter deras möte heller, han kommer skylla det hela på tillfällig sinnesförvirring. Gud upplyser berättaren om att det enda som ligger till grund för rättfärdiggörelsen är hurvida man har den rätta tron eller inte. Berättaren undrar då lite uppgivet om faktumet att han trots allt under sitt liv utfört ett stort antal goda gärningar och i alla fall inte försökt göra någon illa skulle kunna hjälpa honom i hans situation? Men det skulle inte gå för sig, tycker Gud. För vad är godhet egentligen? Någon kanske säger att det är en god gärning att bygga en atombomb, och även om många andra skulle påstå att den gärningen är förkastlig tänkte antagligen den som byggde atombomben att det var en god gärning. Gud är god och inte god. Gud är allsmäktig. Gud behöver ett objektivt mätinstrument.
Allt det där är självklart rimligt, men vad har det att göra med någonting? Kapitel tio i Om Godheten handlar om makarna Julius och Albertina. Julius säger: "Jag vet ju att du inte tror på detta men jag tror. Om man som jag har haft en upplevelse -- eller kanske man borde säga, om man vill vara psykologiskt mera exakt, borde kalla det en uppenbarelse -- således om man har upplevt detta, att det finns en Gud, att han är god, att han bryr sig om oss -- om man alltså har upplevt detta -- det var bara en gång, en enda uppenbarelse, och jag var mycket ung, en klantig gymnasist med pormaskar på näsan, finnar i ansiktet, fuktiga röda läppar och snöfärgat hår -- en enda gång en enda, men jag kan inte förneka den, den är där."
En kristen tjej sa något liknande till mig en gång. Det är den mest intelligenta och begåvade förklaringen om vad tro är som jag känner till. Den tyder på en själmedvetenhet och ett sunt förhållande till sin egen verkligheten, och kanske även den riktiga verkligheten. För det är det som fortfarande upprör mig otroligt mycket: användandet av religionen för att ursäkta ignorans.
Det tycker jag alla som har ett sunt förhållande till verkligheten borde ta till sig: du gör inte en person en tjänst om du accepterar att han har ett osunt förhållande till verkligheten. Det är lite som Kyrklund skriver: Gud: "Tänk efter, sade Gud. Tron är ett antagande att någonting förhåller sig på ett visst sätt i verligheten. Antagandet inkluderar en subjektiv sannolikhetsbedömning, motiverad nog, eftersom det inte alltid är så lätt att få fram hur saker och ting egentligen förhåller sig; människans kunskap är ju bristfällig och gränserna för hennes universum vidgas ständigt genom forskning. Jag postulerar alltså att verkligheten existerar oberoende av det mänskliga kunskapen om denna verklighet. Så snart fakta föreligga, framstår ditt antagande som riktigt eller felaktigt oberoende av din tidigare sannolikhetsbedömning. Din tro må vara fastare än berg och din övertygelse fullständig, att rakiglaset, som du just nu håller i din hand, skall falla till golvet, om du släpper det. Men om det icke faller, så har du likväl trott fel. Pröva på!"
Det där var ju inget inlägg i kreationismdebatten, men vi människor måste ju arbeta med det vi har tillgång till. Det finns ingen heder i att tro på något som är felaktigt. Det finns ingen heder i att inte tänka.
Det borde inte vara något kontroversiellt att säga.
fredag 17 juli 2009
Det absolut konstigaste med folk...
... är att de tycker om Emma Watson
Vafan?!
Vafan?!Hon är varken särskilt snygg, eller det minsta intressant att lyssna på. Är det poshnessen som ni tänder på, eller?
Idioter är vad ni är.
Idioter är vad ni är.
torsdag 16 juli 2009
tisdag 14 juli 2009
Det näst fånigaste med amerikaner
Är att de (verkar det som) fortfarande uppfattar ordet "socialist" som en förolämpning.
Still getting over McCarthy, are ye?
Still getting over McCarthy, are ye?
Det allra fånigaste med amerikaner...
... Är när de använder så kallade clean swear words i sammanhang när det är helt uppenbart att de egentligen menar till exempel "shit" och "fuck". Till exempel varje gång någon säger "crap" i en amerikansk TV-serie. Eller den enormt rolige WOW-spelaren.
Eller den här skitungen:
Eller den här skitungen:
Mental Note
Använd George Clooney-citatet "Do I look like I'm negotiating?" från Michael Clayton i passande situationer för att verka cool.
måndag 13 juli 2009
Maradona
Nejni, nu behövs det fan lite innehåll på den här bloggen:
"I was sure of one thing, if he hadn't been a footballer, he would have become a revolutionary." -- Emir Kusturica
Igår såg jag Maradona by Kusturica, en film som tja, handlar om fenomenet Maradona.
Min första tankte efter att jag hade sett klart filmen var: det var alltså den här som blev utbuad på Cannes-fetivalen -- vilka jävla rövhål Cannes-publiken måste vara:
Och du är väl okej Jan-Olov Andersson, det är ju bara det att du är den perfekta symbolen för en dryg och kass recensent.
"I was sure of one thing, if he hadn't been a footballer, he would have become a revolutionary." -- Emir KusturicaIgår såg jag Maradona by Kusturica, en film som tja, handlar om fenomenet Maradona.
Min första tankte efter att jag hade sett klart filmen var: det var alltså den här som blev utbuad på Cannes-fetivalen -- vilka jävla rövhål Cannes-publiken måste vara:
Och du är väl okej Jan-Olov Andersson, det är ju bara det att du är den perfekta symbolen för en dryg och kass recensent.
Någonstans tycker jag att filmen anspelar på frågan: vad har egentligen Maradona blivit -- gud eller rockstjärna? Jag tycker det är ett slags politikerliv han lever i filmen: resa runt, skaka hand, prata och tala. Men han är inte Göran Hägglund, han är Maradona. Det känns som han reser runt och välsignar folk med sin närvaro; det finns människor som refererar till honom som "Gud" (och så självklart den uppenbart riggade scenen med bröllopet på fotbollsplanen, samt att filmens delar anspelar på att Maradona skulle vara gud), och man får en känsla av att han till slut själv tror att det är det han är.
Det mest intressanta temat i filmen är dock det politiska.
Jag förbannar faktumet att jag inte hittade en textad version av filmen, för som det var nu kunde jag (med min beskedliga spanska) som bäst få någon slags sammanhangsförståelse av samtalen med Maradona. Men det förstörde inte filmen för mig, för det säger så mycket om honom när han (relativt spontant -- framstår det som) har på sig anti-Bush T-shirts och entusiastiskt visar upp sin Fidel Castro-tatuering på benet och sin Che Guevara-tatuering på överarmen. Det säger rätt mycket om Maradona när han ropar in i kameran: "Jag skulle dö för dig Fidel!"
Samtidigt ska man ju vara försiktig med att hjälteförklara Maradona: den kubanska regimen är vad den är, och efter ett mångårigt drogmissbruk och ett extremt turbulent liv är han på många sätt en sjuk man. Men det man ska ha klart för sig även om Maradona inte är en hjälte för dig och mig, så kommer han alltid vara en hjälte för alla de människor som fått lida för imperialismens ondska -- som främst förknippar USA och Storbritannien med fötryck och ondska.
Och varför är allt det här relevant då? Jo, Maradona är ju förbundskapten för Argentina nuförtiden, och jag hoppas att folk kommer förstå vilken politisk symbolik det kan finnas under nästa års världsmästerskap.
En annan tanke jag hade var att folk med åsikten att "fotboll är totalt ointressant" aldrig har chansen att leva lika intressanta liv som vi som förstår oss på det (och det där var absolut ingen provokation).
Det mest intressanta temat i filmen är dock det politiska.
Jag förbannar faktumet att jag inte hittade en textad version av filmen, för som det var nu kunde jag (med min beskedliga spanska) som bäst få någon slags sammanhangsförståelse av samtalen med Maradona. Men det förstörde inte filmen för mig, för det säger så mycket om honom när han (relativt spontant -- framstår det som) har på sig anti-Bush T-shirts och entusiastiskt visar upp sin Fidel Castro-tatuering på benet och sin Che Guevara-tatuering på överarmen. Det säger rätt mycket om Maradona när han ropar in i kameran: "Jag skulle dö för dig Fidel!"
Samtidigt ska man ju vara försiktig med att hjälteförklara Maradona: den kubanska regimen är vad den är, och efter ett mångårigt drogmissbruk och ett extremt turbulent liv är han på många sätt en sjuk man. Men det man ska ha klart för sig även om Maradona inte är en hjälte för dig och mig, så kommer han alltid vara en hjälte för alla de människor som fått lida för imperialismens ondska -- som främst förknippar USA och Storbritannien med fötryck och ondska.
Och varför är allt det här relevant då? Jo, Maradona är ju förbundskapten för Argentina nuförtiden, och jag hoppas att folk kommer förstå vilken politisk symbolik det kan finnas under nästa års världsmästerskap.
En annan tanke jag hade var att folk med åsikten att "fotboll är totalt ointressant" aldrig har chansen att leva lika intressanta liv som vi som förstår oss på det (och det där var absolut ingen provokation).
söndag 12 juli 2009
Sammanträffande
Jag tittar inte ett dugg på underhållnings-TV nuförtiden, men nu har jag likväl mer eller mindre sett Magnus Uggla och Robert Gustafsson sjunga "Kung i baren" på Allsång på Skansen.
What the fucking fuck is up with that?
What the fucking fuck is up with that?
"Nåt att tänka på..."
... När du vill skriva den vardagliga formen av "imorgon" heter det "imorn", alltså inte "imon".
ATT DET SKA VARA SÅ FÖRBANNAT SVÅRT ATT LÄRA SIG!
ATT DET SKA VARA SÅ FÖRBANNAT SVÅRT ATT LÄRA SIG!
Ett uttryck
Cat Chillin On a Bed - watch more funny videos
It thinks it's people!
Ibland ställer jag mig bakom åsikten att funny cat videos är meningen med internet.
Världens genom tiderna viktigaste händelse
Ok, saker och ting tvärvänder visst lite här. Turns out that Sarkozy is still le runner up in sexist douchebaggery (Silvio is still da champ)
torsdag 9 juli 2009
Kindergarten
Jag kollade på den här gamla godingen idag
Och jag gillar ju Brown, så det jag tycker är roligt är att hela oppositionen beter sig som barn.
Och jag gillar ju Brown, så det jag tycker är roligt är att hela oppositionen beter sig som barn.
Världens mäktigaste människor
Man sätter sig vid datorn för att läsa sin New York Times, och så får man sig istället ett gott skratt. En snabb analys av bilden:Berlusconi har precis berättat ett grovt sexistiskt skämt. Merkel skrattar endast med för att hon genom detta hoppas undvika fysisk antastning från Berlusconi. Sarkozy skrattar förnöjt åt skämtet eftersom han är ett jävla svin som gläds över andras lidande. Brown är feminist och motpolen mot Berlusconis sexism. Gordon känner dock ett slags intellektuellt vakum kring sig och han är djupt avundsjuk på Berlusconis förmåga att skaffa vänner under G8-mötena. Obama har (tråkigt och märkligt nog) genomgått en fullskalig lobotomering. Singh är mobbad och gammal. Han vet att Brown i alla fall inte kommer ge sig på honom och håller sig därför nära honom. Singh drömmer varje natt mardrömmar om Berlusconi och Sarkozy.
onsdag 8 juli 2009
Yeiii
Jag hittade slutscenen till en av de filmer som jag hatar mest -- The Game
Typexpempel på konversation från The Game:
Michael Douglas: "Whoa, one minute ago my self-asteem was so low that I tried to kill myself."
Sean Penn: "Well that was all part of the plan. Be happy now!"
Michael Douglas: "Since you wanted to give me my most horrifying experience of my life, you must care deeply for me. But this must have cost you millions?"
Sean Penn: "Let's party"!
Typexpempel på konversation från The Game:
Michael Douglas: "Whoa, one minute ago my self-asteem was so low that I tried to kill myself."
Sean Penn: "Well that was all part of the plan. Be happy now!"
Michael Douglas: "Since you wanted to give me my most horrifying experience of my life, you must care deeply for me. But this must have cost you millions?"
Sean Penn: "Let's party"!
Lars Krister: enman -- del 7
Indiekillen fortsatte sitt ytterst mediokra tal:
"Låt mig presentera detta dokument, som kommer avslöja den chockerande sanningen om Lars Krister.
Låt mig citera: 'Internen Lars Magnus Krister släpptes den 7 juni år clock från Skytteholms psykiatriska klinik i Danderyd. Anledningarna till detta kommer inte motiveras i detta dokument, utan kommer att hänvisas till som semester. Patienten utgör en mycket stor samhällsfara och vi bedömer risken att han återfaller i brottslighet som mycket stor. Patienten anses av en enad expertis vara mycket olämpad för medlemskap i sekter.'
Och vad säger nu detta oss? Han är en idiot! Ett kräk! En galning! Han pratar inte guds ord, han pratar galenskapens tungor -- och för det vill ni belöna honom? Jag säger -- nej! Det är oss inte värdigt att följa honom. Det är inte mänskligheten värdigt att falla ner i det djupa hål som kallas galenskap, när vi har potential att nå storhet.
Jag säger fy fan till de som säljer sig till den där mannen. Det är för att ni aldrig har lyssnat på Bright Eyes."
Indiekillen klev ner från det temporära podiet, för att omedelbart kollapsa och avlida i hjärtkramp. Ty han hade blivit förgiftad, och nu var frågan om hans arv skulle kunna stå upp mot Lars Kristers storhet:
"Så det kan gå när man inte följer de gudomliga, haha. Se på vår heroine här: han embracar min gudomlighet, och vad blir hans belöning -- jo, kedjor och åter kedjor samt en solbränna. Kan vi begära mer i dagens klimat? Jag säger nej, det kan vi inte! [massiva applåder] Jag säger såhär, nöj er med att leva i min skugga samtidigt som ni har en glass i handen -- it's the best you gonna get."
Den tjockaste mannen i världen: "But I'm on a diet!"
Lars Krister: "Bantning är givetvis strikt förbjudet i den nya världen. Liksom Megan Fucking Fox. -- Jamen, klaga inte, det är ett litet pris att betala..."
Oprah: "Hey, I think I really like you man."
Och i det ögonblicket visste Lars Krister att han var framme, han var gud.
I nästa ögonblick förintar Gud allt liv på jorden och alla människor blir olyckliga i sitt nya tillstånd. Till slut visade det sig att Gud var den tråkigaste jäveln nånsin.
Eller så var allt en dröm eller nåt. Vad vet vi egentligen?
Slut och skit.
"Låt mig presentera detta dokument, som kommer avslöja den chockerande sanningen om Lars Krister.
Låt mig citera: 'Internen Lars Magnus Krister släpptes den 7 juni år clock från Skytteholms psykiatriska klinik i Danderyd. Anledningarna till detta kommer inte motiveras i detta dokument, utan kommer att hänvisas till som semester. Patienten utgör en mycket stor samhällsfara och vi bedömer risken att han återfaller i brottslighet som mycket stor. Patienten anses av en enad expertis vara mycket olämpad för medlemskap i sekter.'
Och vad säger nu detta oss? Han är en idiot! Ett kräk! En galning! Han pratar inte guds ord, han pratar galenskapens tungor -- och för det vill ni belöna honom? Jag säger -- nej! Det är oss inte värdigt att följa honom. Det är inte mänskligheten värdigt att falla ner i det djupa hål som kallas galenskap, när vi har potential att nå storhet.
Jag säger fy fan till de som säljer sig till den där mannen. Det är för att ni aldrig har lyssnat på Bright Eyes."
Indiekillen klev ner från det temporära podiet, för att omedelbart kollapsa och avlida i hjärtkramp. Ty han hade blivit förgiftad, och nu var frågan om hans arv skulle kunna stå upp mot Lars Kristers storhet:
"Så det kan gå när man inte följer de gudomliga, haha. Se på vår heroine här: han embracar min gudomlighet, och vad blir hans belöning -- jo, kedjor och åter kedjor samt en solbränna. Kan vi begära mer i dagens klimat? Jag säger nej, det kan vi inte! [massiva applåder] Jag säger såhär, nöj er med att leva i min skugga samtidigt som ni har en glass i handen -- it's the best you gonna get."
Den tjockaste mannen i världen: "But I'm on a diet!"
Lars Krister: "Bantning är givetvis strikt förbjudet i den nya världen. Liksom Megan Fucking Fox. -- Jamen, klaga inte, det är ett litet pris att betala..."
Oprah: "Hey, I think I really like you man."
Och i det ögonblicket visste Lars Krister att han var framme, han var gud.
I nästa ögonblick förintar Gud allt liv på jorden och alla människor blir olyckliga i sitt nya tillstånd. Till slut visade det sig att Gud var den tråkigaste jäveln nånsin.
Eller så var allt en dröm eller nåt. Vad vet vi egentligen?
Slut och skit.
måndag 6 juli 2009
Utredningar
Flashbacks tråd om Kari Byron (hon från Mythbusters) är väldigt underhållande. Händiga män är rätt sköna egentligen. Drömmer om händiga tjejer på internetforum, men nöjer sig med en "som inte är i vägen så mycket". Händiga män har inte ambitioner, de vill ha det bekvämt, dricka öl, och se på "matchen" (handy men).
Och de besitter ett lugn som gör dem sköna. Sånt ska inte underskattas.
Och de besitter ett lugn som gör dem sköna. Sånt ska inte underskattas.
Adam provocerar...
KRISTNA!
De människor jag hatar allra mest är alltid kristna. Så är det. Ta till exempel Michael Jackson -- kristen -- och jävligt irriterande. Och alla tjejer som typ tycker att Jesus är en jättebra pojkvän -- kristna -- och jävligt irriterande.
Och vadå -- hur jävla troligt är det egentligen att det var nån gud som var värsta asgod som skapade allting -- istället för nån cool som satan? Det är ju uppenbart att de bara tänker så för att de är så jävla lama.
Kristna är inget annat än idioter och därför borde kristendomen göras olaglig. Det är ju helt enkelt osunt att vara kristen, så därför gör vi ju dem bara en tjänst.
Och nästa gång du ser en kristen, kalla den "hora". Den förtjänar det.
De människor jag hatar allra mest är alltid kristna. Så är det. Ta till exempel Michael Jackson -- kristen -- och jävligt irriterande. Och alla tjejer som typ tycker att Jesus är en jättebra pojkvän -- kristna -- och jävligt irriterande.
Och vadå -- hur jävla troligt är det egentligen att det var nån gud som var värsta asgod som skapade allting -- istället för nån cool som satan? Det är ju uppenbart att de bara tänker så för att de är så jävla lama.
Kristna är inget annat än idioter och därför borde kristendomen göras olaglig. Det är ju helt enkelt osunt att vara kristen, så därför gör vi ju dem bara en tjänst.
Och nästa gång du ser en kristen, kalla den "hora". Den förtjänar det.
fredag 3 juli 2009
A Feast For My Soul
Filosofen Daniel Dennert sa en gång om ateismen: "Vi är väldigt duktiga på att berätta reglerna för hur man skriver dikter, men vi levererar inga dikter."
Jag lyssnar på The Mountain Goats album Heretic Pride. Det är motsatsen. Åh vad det är motsatsen.
Jag lyssnar på The Mountain Goats album Heretic Pride. Det är motsatsen. Åh vad det är motsatsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
