söndag 24 maj 2009

Lars Krister: en man -- del 6

Lars Krister och indiekillen förberedde sig för den stora tävlingen i filosofi. Plötsligt dök en brasiliansk man upp, han hade guldkedjor runt sin hals:

"Goddag Herr Krister, mitt namn är Lula do Pinto, jag representerar såna som du."
"Såna som jag?"
"Tävlande i filosofi, med gudomliga krafter."
"Ja, då förstår jag. Têm uma sede."
"Obrigado. Mas não vejo cadeiras."
"Que?"
[.......]
"Låt mig berätta för dig exakt vad det är jag gör. Jag kommer att verka som en officiell representant för dig i diverse sammanhang, vilket kommer medföra att du kan fokusera mer på filosofi och din gudomlighet. Jag kommer äta och bo med dig, samt ta 10 % av dina inkomster samt 15 % av din ära."
"Varav oproportionen?"
"Jag älskar ära. Och med det menar jag ATT JAG ÄLSKAR ÄRA!"
"Well, jag accepterar utan tvekan. Någonting mer?"
"En absolut förutsättning för min medverkan är att jag blir historiens heroine."
"It's a deal."

Vår nya bekantskap, också känd som vår heroine, återgick till periferin , samtidigt som Lars Krister tog på sig sin mantel.

AV GULD!

Vår hjälte var på ett synnerligen barmhärtigt humör, vilket medförde att han tillät sin nemesis inta scenen först:

"(mumlar) Det här är så fucking efterblivet."
"Goddag gott folk. Jag är en enkel man, med en enkel filosofi."
"Den store Sokrates sa en gång: 'bli inte arg på mig om jag berättar sanningen.'"
"(hostar) Det här är så kukigt efterblivet."
"Ursäkta mig."
" Jag ser mig själv som grekernas efterträdare, i rakt nedstigande led. Förnuftet finns i mitt blod, och jag predikar här idag att vi starkt ska ifrågasätta denna man, som än inte lyckats bevisa att han är någonting annat än en manisk lögnare. Ge mig tid att förklara, så har jag bevis!"

[spridda applåder, spridda burop]

[Lars Krister och vår heroine sitter under indiekillen när han levererar talet, men de sitter med en sådan skicklighet att de förminskar den jävla äckelmänniskan varje gång de tittar på honom.]

Författarens kommentar: Vad fan var det där! Helt klart det sämsta jävla talet i världshistorien. Var är dramatiken, var är stridslystenheten. Dessutom var Sokrates en noob. Nu är ju i princip det enda man önskar att indiekillen ska dö en fruktansvärd död. Tack så mycket.

Inga kommentarer: