This Blog was Written by a Fat Man in a Fatsuit

Cocksucker. Det är ju ett rätt så roligt ord.

Sen kan man ju tänka sig att det finns nåt som heter Cock Soccer.

Det fanns det.

(från Urban Dictionary)

1.
Cock Soccer
The act of having one's erect penis kicked in order to attain sexual gratification.
Calen White loves a good game of Cock Soccer with his parol officer (but only when he's off duty).

Sexuella ordvitsar är de bästa.

In other news så tänkte jag skriva lite om att va vänster.

Vilket jag ju inte är.

Men jag börjar fanimig uppskatta vänstern allt mer. För ni vet ju vad jag tycker om den svenska högerns inställning till Israel och att jag inte känner att jag kan sympatisera med människor som bygger sina politiska karriärer på mänskligt lidande och vrider och vänder på begreppen "frihet" och "demokrati" så att det passar dem. Jag gillar verkligen hur Vänsterpartiet och många vänstermänniskor tar avstånd på riktigt från Israels politik och den ologiska internationella politiken som har tillämpats under de senaste åren. Jag känner att vänsterrörelsen nu behövs som aldrig tidigare; för det behövs verkligen en motvikt mot de negativa sidorna med den hyperkapitalistiska världen.

Å andra sidan så delar jag inte vänsterns vision, det kommunistiska eller socialistiska samhället innebär inte den ultimata friheten. Jag blir förhållandevis bestört när jag ser att folk firar 50-årsdagen av den kubanska revolutionen, för ideologiers svaghet kvarstår: de bygger inte på verkligheten och dess anhängare baserar alltför ofta inte sina åsikter på verkligheten. Jag har kommit fram till slutsatsen (och det var absolut inte ett eureka-moment) att vi gör bäst i att arbeta utifrån verkligheten och välja den lösningen på problemet som funkar bäst, för det kommer fan aldrig bli nåt idealsamhälle det här. Och den principen borde kanske kubaförespråkarna lära sig lite av.

Fuck Platon!

Men jag blir också rätt trött när kommunismen jämförs med ideologier som fascismen och nazismen, vilken blir väldigt fel då de i grunden inte står för samma saker. Fascismens och Nazismens mål är att skapa samhällen med överstalig kontroll, som aldrig kommer låta människan va fri. Kommunismen kan absolut också stå för lidandet den har bringat till miljoner människor, men jag tycker främst att man bör se det som att dessa brott har begåtts av kommunistiska regimer, snarare än kommunismen itself. Det minns inget hopp om att en nazistisk eller fascistisk regim skulle kunna skapa ett idealsamhälle, eller ens ett lyckligt samhälle. Även om jag tror att det är väldigt nyttigt att släppa idéen med den kommunistiska drömmen så förändrar inte det faktumet att den fortfarande finns, och vad den egentligen har stått för.

Människor som genom hela sina liv har förtryckts av samhället, oavsett om vi pratar dåtid eller nutid, fötjänar att drömma. Det är därför det inte är samma sak när Cristiano Lucarelli berättar att han är kommunist som när Paolo di Canio gör en fascisthälsning. Den ena hyllar en befläckad historia, en andre hyllar drömmen. Och även om du är en jävla tönt (seriöst) om du går runt med en Che Guevara-tröja på dig, så stod han för den lilla människans resning mot de korrupta makthavarna, och inte för vad som har hänt efter alla kommunistiska revolutioner. Oavsett vad man tycker i sakfrågor, så bör man ha respekt förvänsterns historia.

But I remain loyal to Miljöpartiet.