Israel

Jag gillar Frédéric Kanouté.

Den symtatiske Sevillaanfallaren visade, som någon kanske känner till, upp en T-shirt till stöd för Gazas befolkning under veckans cupspel i Spanien.

Ett gult kort, 30'000 kronor i böter och en halv vecka senare pågår fortfarande kriget; Kanouté löste ingenting, men det är exemplet jag uppskattar.

Som han själv sa häromåret:
-- Många fotbollsspelare säger att de inte bryr sig om politik, men politik är en del av världen. De som säger att de inte är intresserade av vad som händer i Afrika eller USA blir väldigt överraskade när de inser att sånt också får konsekvenser utanför deras egen dörr. Världen är en enda enhet där allt hänger ihop.

Jag kopplar Kanoutés ord till ett uttalande från den israeliska tennisspelerskan Shahar Peer som hon lämnade efter att en grupp aktivister stört hennes match mot Jelena Dementieva under förra veckans WTA-turnering i Auckland, Nya Zeeland:
-- -Jag är inte Israels regering och jag representerar inte Israel som en politiker.

Men samtidigt ...

-- Att leva är att ta ställning, som Antonio Gramsci en gång sa, för att sedan fortsätta: -- Jag hatar likgiltiga människor.

Och typ där ligger min åsikt. Jag begär inte att alla kända människor i världen ska ta ställning till kriget i Gaza, men om du tjänar miljontals kronor varje år på att resa runt i världen och tävla för ditt land, samma land där massvis med människor mördas varje dag, så tycker jag inte att du kan gå fri från ansvar för det som händer. När löser likgiltighet problem egentligen?

Lite samma fenomen finns i Sverige. Mängder med borgerliga politiker försvarar Israels rätt till självförsvar, trots att de rimligen borde veta vad uttrycket "självförsvar" påfallande ofta betyder. Sen spelar det ingen roll hurvida du tar avstånd ifrån civila dödsoffer; för vad betyder ditt budskap egentligen? Att du är emot mord, men för mördande? Det går inte ihop, och eftersom inställningen "Israel har rätt till självförsvar" redan har resulterat i nära 1000 dödsoffer, så kanske det inte spelar så stor roll att du säger att du tar avstånd från mördandet av civila, eftersom du uppenbarligen inte gör det.

Back in '07 så skrev jag mitt specialarbete om konflikten i Israel. Jag kom fram till att det historiskt sett egentligen inte fanns några "good guys" och "bad guys", och att båda folken trots allt har rätten till att bo i landet. För 42 år sedan inleddes ockupationen av Gazaremsan och Västbanken. I 42 år har de israeliska politikerna haft det palestinska folkets framtid i sina händer. De har inte åstadkommit ett skit.

Är det rimligt att ett folk ska finna sig i över 40 års ockupation av sitt hem samt förnekande av sina demokratiska rättigheter? Israels politiker är de som är främst ansvariga för att Hamas ens existerar. Jag stödjer självklart inte Hamas, men jag är fullständigt medveten om varför de existerar.

Och vad kan vi lära oss av det här då? Jag hoppas innerligt att Frédéric Kanoutés ord är sanna, att alla protestaktioner mot Israels politik och för all del alla andra orättvisor i världen betyder i alla fall något.

För allt är trots allt politik.

Jag minns när den ghananske backen John Paintsil glatt firade ett mål i VM 2006 med en israelisk flagga inskastad från läktaren. En talesman från det ghananska förbundet kommenterade händelsen:
-- He's unaware of international politics.

You're living for the lulz.