långsammare
ensamheten
det har ältats
men är oftast lika liten
som det här ögonblicket
som dras ut
över ett skönt stort lugn
från Metaforiska Markernas mörker
har vi skydd
det är så lätt: åt ena hållet just det mörkret
åt andra andemening
svängrummet är sensationellt stort
vi dansar som alla dessa allitterationer
enda betänkligheten är en destruktiv trötthet
i tvångets kvarn
Jag skriver på fingrarnas versmått endast
bakom synen av ett solljus
som nödgar och som manar - och som är bra för dig
och som kavlar ut mörkermanìn
över hela mitt fönster
jag tvingar mig själv att skrapa det med en sax
det blir aldrig som förut
och mitt hantverk är endast strimlor
av diamanter delvis förvisso
men jag vet mycket väl att det inte är förnyelsebart
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar