So

"Vanmaktens ton är mycket fin, mycket ljuv. Till en början kan man knappast höra den, om icke i vinden. I vinden när den blåser över stäppgräset kan man höra den. I umgängesflickans sång kan man höra den, när hon sjunger en sentimental romans för att roa gästerna. Det är då som mandarinen Mo rynkar på ögonbrynen, ty han tror att gitarren är ostämd. Vanmaktens ton följer icke melodien; den är oföränderlig och utdragen tvärs över melodien" - Willy Kyrklund, Mästaren Ma.