Strax efter

"den jämna takt hans steg höll med de båda andras steg bestyrkte hans tankar, 'det enda jag nu kan göra, är att ända till slutet bevara mitt lugnt analyserande förstånd. Jag ville alltid gripa in i livet med tjugu händer och det i ett syfte som inte kan godkännas [...] Jag är tacksam för att man på denna väg har gett mig dessa halvstumma, oförstående herrar som följeslagare och att man har överlåtit åt mig själv att säga det som måste sägas'" - Franz Kafka, Processen.