Trasferta

I det förträffliga webbteveprogrammet Il Calcio al Corso (det spelas in på en kaffebar som heter "Corso", dubbelsyftningen framstår mig oöversättlig, men jag lovar, den är tilltalande, nästan poetisk) brukar de olika deltagarna referera till sina olika resor - främst till Italien - som "trasferte", bortamatcher som man säger på det svenska fotbollsspråket (det betyder väl förvisso något annat på svenska också, men det vill jag inte).

Nu när jag själv ska ut och resa under åtta dagar är det i mångt och mycket den känslan jag bär med mig, att... nej det blir för primitivt och banalt uttryckt; men att få ett underbart onaturligt avbrott i min egen vardag för att se främst vardagsitalien (jag borde veta bättre än att klumpa ihop Italien med Italien på det viset, det är: Milano och Turin) och i viss mån också vardagslondon (vardagen, fast på en helg).

Resans grunder är så klart planerade sedan länge, men mycket längre - märker jag nu - har inte planerandet tillåtits komma. Jag ska analysera en turistguide under morgondagen, jag har rådfrågat Simon Bank om konstutställningar... fast, främst måste jag fortfarande hålla ordning på min egen byråkrati, fan. Jag vet vad jag kommer få: omslutas av den typen av fotbollskultur jag fortfarande (och alltid) har barnets fascination för, men som alltid innebar ett annat sätt för mig att lära mig världen; öl kommer drickas, åtminstone några middagar långt utöver det vanliga kommer intas, och jag kommer vara där man i alla fall i viss mån ska vara. Jag är väldigt nyfiken hur stora intryck jag kommer uppleva utanför denna ram, går det som turist se samhällen som håller på att falla sönder? Kommer det vara strejk? Hur är tågresan mellan Milano och Turin? Är den endast två timmar?

Europa - detta viljans mysterium - eller detta mysteriets vilja? Ser jag en möjlighet att analysera ska jag lämna rapport, annars... återgår jag till att knäcka litenhetens mysterium.

*

Jag? Var det inte vi som skulle resa?