söndag 3 oktober 2010

En amerikan och ett land - (en pjäs?)

En amerikan(sk president): Speciella fosterland! Kommunismen hotar... godheten, jag är god, det förefaller mig naturligt att nå en uppgörelse med socialdemokratin.
Ett land(s härskande elit): En fjärran räddare! Ty vi är alla antikommunister, kom hit så ska vi föra er bakom ljuset.
En amerikan(sk underofficer): Jag tror på den goda saken, ty jag är amerikan och inte som de andra. Den långa vandringen mot Pusan skall bli mitt nöje!
Ett land(s kommunistiska gerilla): Vi har läst Marx och gjort statyer, vi är redo att experimentera.
En amerikan(sk intellektuell): Nu räcker det! Min bror dog häromsistens och det har format mig.
Ett land(s olika propagandaavdelningar): A bra, B dåligt - eller var det tvärtom? Vi vet åtminstone att det är så här eller tvärtom.
En amerikan(sk John Wayne): Våldets väg var min, varför skulle det inte vara deras?
Ett land(s rysktalande): Vi har värdefulla informationer, men samtidigt är livet som mutad en räkmacka.
En amerikan(på dödsbädden - kvävd med en kudde): Den kommunistiska rörelsen tilltalar på många sätt mig också.
Ett land(s lidande): Inga verk har författats utifrån risskördens betydelse - ty målgruppen är analfabeter.
En amerikan(sk revisionist): Kapitalism! [ljudeffekt] Tillväxt! [jubel] Jag godhet.
Ett land(s bortglömda röst): Vår egen väg hade tillslut blivit den rätta vägen, men inget gott kommer någonsin för oss outbildade i den här världen, i min djungel har jag dragit lärdomen att kunskap och kontakter sällan har ett allmänt syfte. Istället: felande, fällor.

Inga kommentarer: