Den spännande fortsättningen på ett ospännande inlägg

Jag börjar tycka om den här oerhört simpla italienska litteraturen mer och mer. Mitt under en relativt spännande sekvens i ett radioprogram ringer den här Fulvio Speranza-figuren (speranza betyder förhoppning på italienska, det är jätteroligt) in och beklagar sig över att ingen älskar honom eftersom han är ful och tjock. Uppenbarligen försöker han få fatt på någon slags läkare men ringer fel, det är meningen att man ska skratta åt det. Därefter händer något mystiskt som verkar vara relevant i handlingen.

Sedan ringer Fulvio Speranza och säger exakt samma sak en gång till, på lokalradio.