Fortsatt fast i litet
vandrar i - jag ska nog säga det den här gången
fantasin
det är något avlägset år
Paese Innocente
Jag har ju också vandrat med mitt eget kött
till exempel under solen
som gassar av till synes plågad nödvändighet
och plågar min syn
eller uppför en backe
när naturen plötsligt blev ett dragspel
och jag var överväldigad
Vandrar utan att kommentera
försöker vandra utan (ett) jag
i en modernitet där man kan glömma vädret
och andas tårarna av upptäckter
utan det nedtyngande jag
är jag fokuserad och stängd
och med ett paraply som kanske räcker till alla
för jag har lärt mig hur vinden blåser
(en gång blåste den starkt på mig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar