Disagio

Tillbringar hela kvällen med att titta på mig själv
(jag orkade inte)
jag är alltså:
(jag kunde inte)
Poesi
jag är:
gåtan Mig

Jag har ingen aning varför
men jag är Blommor
och nu andas jag lättare
av yttre omständigheter

Mitt livs vackraste ögonblick?
(ingen undrade)
Det är - någonting avlägset
och numera dammigt
eller kanske -
det jag är här nu
kanske det är vackert
vackraste
trots att mitt håll är en återvändsgränd

Jag kan inte anteckna
bara skriva
därför är jag omöjlig ibland.
delvis därför.

(det är som om all tyngd sugs in i mig
och sipprar ut i en övermänsklig behållare
som är utanför,
vi får ta för mycket)

Fragment
(nästan meningslösa fragment)

Brev till min kaktus:
du stod där och behövde ingen
medan jag var borta och var
jag kände mig som dig i smyg
nu vill jag säga att jag prövat på
och jag kan fortfarande se en blomskog
om jag så vill