och man trodde aldrig
att dåtiden skulle inträda
som Nu
men jag var öppen
och tom
och det mesta är förgånget
Endast med persiennen nerdragen:
vågar jag erkänna
mina ytterst ofrivilliga eftergifter
att aldrig ta för sig
som om jag inkräktar på någon annan
inbillade mig att försöka
inbillade mig att ge upp
man tänkte sig att nog skulle det prisas
men jag misstänker att det bara finns pris på andras bekostnad
av något jag tror är en anledning
gör jag som Wassberg
Oavsett
blir jag inte längre av med den stora sorgen
och trots att jag inte vet vad jag rimligtvis borde vara rädd för
känns det livsfarligt att inte vrida till saker med pennan
i den mån det existerar ett du
skulle jag vilja be om att bli lyssnad på
och om konstruktiv respons
i den mån
jag inte är inbilsk
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar