lördag 14 maj 2011

In bocca al lupo

Det mest magiska sjungs uppenbarligen inte



och nu mitt eget:

Ibland känns det som den simplaste av sysselsättningar
att blanda ihop språk till konst
jag vill aldrig förstå
hur min brutna hals kan innebära min lycka
och så ironiskt:
att en sådan dyker upp
i nästan varje låt
så ironiskt:
att språkets cement
pH 8,7
bildar en liten varg
så som vi
när den äldre blandaren
kletar ut den stora vargen
jag vet inte varför resultaten skiljer sig
kanske har något varit och hällt i salt;
och storvargen har ett gap
där man kan cykla och ha semester
- det är lugnt, viskade min förtrogne
- han är bara ironisk

Från Wikipedia:

Den mindre vanliga typen av betongblandare är tvångsblandaren (även kallad "planblandare"). Den vanligaste konstruktionen är en fast trumma med roterande skovlar inuti. Kvalitén på den blandade produkten blir bättre med hjälp av denna metod, t.ex. får betong generellt sett högre tryckhållfasthet om den blandas med en tvångsblandare, jämfört med frifallsblandare. Dessvärre är tvångsblandare dyra att tillverka, har högt slitage, och kräver mycket energi i samband med drift.

Wikipedia säger alltså att "betongblandare"
är den korrektare termen,
snarare än "cementblandare"
vad skillnaden mellan betong och cement vet jag inte
får jag välja väljer jag det arkaiska

Reflektionerna blir starkare vid lekar:
hur gjuteriet tänkte,
när de göt oss med råge
inom synhåll
men med de konstanta
förargliga metrarna
det fordras ett patetiskt litet mirakel
men jag har lovat mig själv
att aldrig tjata

Så vi står och vi står
varg som varg
gapet betyder ingenting egentligen
det är en överhängande känsla,
en åsikt av välvillighet

En enda grånad, en enda dag
men ändå: plötsligt smälter något
och vi åker skridskor
ända tills jag är framme
är jag hungrig som mig själv
och i min hunger tittar jag med nyfikenhet
på alla andras respektive fem minuter
på skridskocement
och så många gånger jag kommer upleva det
som oöverträffad innerlighet
kan det väl knappast finnas något senare slut
än kollisionen
efter att skridskorna fått oanat liv
halsen är av
han förblöder, ironin skrattar i hålet

Ursäkta mig,
pessimismen förblir min
det betyder inte så himla mycket



Inga kommentarer: