Ett sånt där politiskt inlägg

Juventus 1 -- Fiorentina 0. Lidandet.

Jomenjo, jag har ju ett litet case mot synen på Förintelsen här i Sverige. Mitt engagemang började ungefär här




Nu när jag tittar på det igen några år senare så känner jag att det där måste ha varit det bästa som nånsin har sagts på en svensk stand up-scen. Jag kommer också på att Betnér typ presenterar de huvudargument som jag brukar använda i den här debatten. Så för att inte upprepa det som redan har sagts, så snackar vi lite Förintelseindustri, eller ja, mitt specialarbete, och nionde klass.



Nu kan jag ju tycka att Wikipedia-artikeln jag länkade till är en aning felbalanserad, men hey, man behöver bara bläddra fram pärmens insida på boken för att få en mer träffande beskrivning av vad allt det här handlar om:



”Den slutgiltiga lösningens ohyggliga dimensioner är nu välkända. Och är inte mänsklighetens ’normala’ historia full av förskräckliga avsnitt om omänsklighet? Ett brott måste inte vara abnormt för att kräva gottgörelse. Dagens uppgift är att än en gång göra den nazistiska förintelsen till ett rationellt forskningsobjekt. Först då kan vi lära oss något av den.”


Och Finkelstein prsensenterar sedan över cirka 150 sidor väldigt mycket fakta som stödjer hans tes ... och den typen av fakta, presenterar man inte i ett blogginlägg.

Jag öppnade precis upp min specialarbete igen och läste om näst sista sidan. Mina intryck utöver att det är bedrövligt skriven skit? Eh, ja, jag hade väl rätt så rätt. Jag tror fortfarande mycket på att minnet av Förintelsen har manipulerats av de som kan tänkas tjäna på det, and we didn't even know it. För jag vet inte hur det var för er, men jag kände i alla fall att min förintelseundervisning vinklades väldigt mycket för att propagera mot nynazism, vilket enligt min åsikt mest skapar ett hot som egentligen inte finns. Förintelsen är dessutom långt ifrån det ultimata exemplet på mänsklighetens ondska, då själva debatten är oerhört svartvit och egentligen bara delar in människorna som var inblandade som offer och förövare. Jag minns till exempel aldrig att vi nånsin har pratat i skolan om vad som hände på Balkan i början av 90-talet, och det är till stor del tystnaden om saker som ligger oss nära i tiden som späder på den vardagsrasismen som kommer att bli en av framtidens största utmaningar att stävja.

Och slutligen, det mest surrealistiska med att ha en debatt som uttmålar judar som offer: Staten Israel. Medan vi lärde oss om nånting som vi varken var ansvariga för eller på något sätt kunde påverka, struntade vi i det förtryck som Israel utövat i så många år, och som har blivit så svårt att kritisera på grund av förintelsedebatten. But I sense change. Under kriget i Gaza känns det som att den allmänna opinionen äntligen börjar vända mot Israel, vilket måste va ett resultat att en väldigt bra nyhetsrapportering. Vågar vi bara prata om det kommer vi snart förstå oss på fler folkmord än Förintelsen