Accertamento

Logorato

Jag vill göra ett regelbrott. Låta en kort prosa utvärdera de fåordiga dikterna som är färre än de kanske borde varit. Jag har varit trött och är tröttnad. Och vill inte säga någonting så där längre. Vad skulle då det vara? Jag ska väl också handla mat. Jag har knappt tid. Där jag var hade det där en klar funktion. Nu då över är och jag sitter just ikväll på en sällan skådad ovetskap. Jag har alltid varit vanor och nu borde jag vara mer vanor. När vanor blir inaktuella ersatte jag dem med andra(s), men nu har det där tagit mig dit där jag nu inte kan säga så mycket mer om det där. Det där ville odla främlingskap. Jag orkar inte bära det med mig när jag inte behöver. Jag är inte det där längre. Är jag ens något annat - vill jag nästan säga. Men det vore dumt, det lär bara vara att vänta lite. Fortsatt stolt och stolt över har jag planterat klart.

För det mesta - scongiurando

Mancherò

När vi var sittande
och kände oss mer suttna
och du ännu inte var förstörd
för då hon såg oss
då gillade vi det

Då
i samma stad
det andra
han cyklar förbi
innan det viktiga
vi gick i cirklar runt frågvisheten
och besvarade istället andra

men vi gick med regelbundenheten

Det brukar komma samma
nu i en ny en annan stad än
men ändå frågvisheten rädslan
att det med all tydlighet ska (be)lysa med sin frånvaro
och jag har nästan glömt hur mycket jag tänkte
och hur jag hade kämpat med att förklara
den opassande drömmen

Ermetico

Fortsatt fast i litet
vandrar i - jag ska nog säga det den här gången
fantasin
det är något avlägset år
Paese Innocente

Jag har ju också vandrat med mitt eget kött
till exempel under solen
som gassar av till synes plågad nödvändighet
och plågar min syn
eller uppför en backe
när naturen plötsligt blev ett dragspel
och jag var överväldigad

Vandrar utan att kommentera
försöker vandra utan (ett) jag
i en modernitet där man kan glömma vädret
och andas tårarna av upptäckter
utan det nedtyngande jag
är jag fokuserad och stängd
och med ett paraply som kanske räcker till alla
för jag har lärt mig hur vinden blåser

(en gång blåste den starkt på mig)

Accorto

Läser (ut)
Vi är i tigandets kyrka, i den bokstavslösa fromheten
och ett minne skjuts ur det jag inte ser
om en känsla av övervänskapen

Jag är inte bara annat
utan mycket respekt
och jag ser dig
och dina behov
jag vill inte förstå allt
men mer än gärna stödja

1400-talet flyger in i oss
via en fresk
en annan bakgrund kan
ofta få dig att uppvärdera någon du sett för mycket av
men jag kan nästan brinna av det jag tror du vill formulera
hurvida det nu var så

Disagio

Tillbringar hela kvällen med att titta på mig själv
(jag orkade inte)
jag är alltså:
(jag kunde inte)
Poesi
jag är:
gåtan Mig

Jag har ingen aning varför
men jag är Blommor
och nu andas jag lättare
av yttre omständigheter

Mitt livs vackraste ögonblick?
(ingen undrade)
Det är - någonting avlägset
och numera dammigt
eller kanske -
det jag är här nu
kanske det är vackert
vackraste
trots att mitt håll är en återvändsgränd

Jag kan inte anteckna
bara skriva
därför är jag omöjlig ibland.
delvis därför.

(det är som om all tyngd sugs in i mig
och sipprar ut i en övermänsklig behållare
som är utanför,
vi får ta för mycket)

Fragment
(nästan meningslösa fragment)

Brev till min kaktus:
du stod där och behövde ingen
medan jag var borta och var
jag kände mig som dig i smyg
nu vill jag säga att jag prövat på
och jag kan fortfarande se en blomskog
om jag så vill

Privo

Du är i ett bortglömt upplöst
mellan nästen och grönska
och det känns som om du just vaknat
efter att ha somnat fel
och björkarna dansar för dig
när du hade nöjt dig med klarhet

Den stora floden
som en levande västfront
i en nästan evig utsträckthet
25 miljoner
nu är träsket
som under tiden hann bli gammalt
och gå vidare med sitt liv

Hundra exempel förlöjligar
och försvårar det enskilda
då ett rum av lek, inte får vara
utan är fyllt av inspiration och våldföring
av tvåsamheten föds dristighet
som hade varit lika varsam
som en framliden majestäts tron
om inte det avlägsna hade hänt

Pareggiare

Fastän det kändes som om vi alla sa
det är den lilla flickan som nu äntligen är det allra viktigaste
som alltid
står han där
och klarar inte av att släppa sina gamla vanor
fast han är intresserad av det
men han har aldrig varit förberedd
på vad stjärnorna hade att vänta

Ett augusti av dikter
hör intimt ihop med ett augusti av förfall
vi har blivit galna av stjärnornas ljus
och såg det istället för system
och inuti detta fortlöpande tillstånd
är den (av mig) saligförklarade metoden att provsmaka intryck
fundamentet för trasighetens väg
det fordras vi eller någon som bestämt sig för att inte leva i verkliga världen

Jag har ännu inte skrattat klart
förrän jag återigen slutar förvånas
och tänker igen
på hur uppgivande att aldrig någonsin leva utanför sina begränsningar
hur mannen såg annat än flickan
och att ingen egentligen kunde föreställa sig hur jämvikt såg ut

De såg hela tiden gott och ljus
de ville inte höra vårt mörker

Bevanda

Jag dricker varje morgon
kaffe, svart
en passande enkelhet
egentligen sörja av mörker
som nästan allt
det här är
förutom de morgnar när jag inte hinner dricka kaffe
för att de är så speciella
och man påminns om att man är pigg i alla fall

Mellan drickandet:
(det är så man tenderar att se på det)
teorier om tillväxt
om att egentligen eftersträva flärd
det är denna värld
och den genererar resultat
svarta fläckar, nersörjad
varje morgon - den garanterar att möta dig

Vi säger att vi inte har råd med mer
och därför dricker kaffe
jag vet knappt hur man säger
men jag gillar färgen
men önskar lättsammare för andra
men de skriker åt mig att vi inte har råd

de hade råd när de var fattigare
och fokuserade

Sfocare

Det är dimmigt
för det är mitt ute i skogen
i inte mitt land
två soldater
med denna rädsla
och jag får en uppenbarelse
har en upplevelse

Detta
trams, som jag sa
en endast bas
som borde vara för enkel
för den går inte att definiera
i den förrädiska mentala dimman
är jag så svag att jag gör det jag vill
ser otydlighet
vill inåt

Att göra dimmigare
att se en sjö
med löv bakom sig
istället för
att bearbeta - mitt
endast min kortpromenad
då allt är för nära
en stark erinran om min svaghet

Dessa dikter - som textrader som aldrig menades höras