Ett helt års intellektuell debatt kokas - tror jag - inte bättre ner till sin primära effekt än på Kanye Wests sampling av Gil Scott-Herons dikt "Comment #1".
Who will survive in America?
Jag utbrast någon gång i veckan (fast det är irrelevant, jag brukar utbrista såna saker) - med en röst som desperat och onödigt försöker skämta bort allt - att det är kört för USA. Det är kört. Jag har skrivit om det någon gång tidigare, hur politikerna vi bara för något år sedan trodde skulle definera vår tid visar sig vara fullkomligt maktlösa och snart är de utröstade ur historien. Nog för att jag var en alltför naiv sextonåring, men visst trodde jag Barack Obama skulle vara en bra president, han är ju en bra kille.
Men nej, nyliberalismen har vunnit den av nyliberalismen orsakade finanskrisen. Det är inte bara en amerikansk erfarenhet och slutsats - utan något som gäller hela det som vi fram tills nu kännt som i-världen. Den moderna underklassen kommer slaktas, och när vi ser vad en slakt är kommer vi rimligtvis lära oss det vi redan vet - men det är rimligtvis det, och inget är rimligtvis. USA är höger tror man, men USA är misstro - och när hela världen är nyliberalism kommer vi se segregration och våld utspritt här och var - men aldrig överallt, och inte på länge på tillräckligt stort - för att det ska synas. Vi kommer istället fortsätta tro att konservatism funkar ända tills - det är en punkt när det som brukar beskrivas som tumören växt sig så stor att läkarbesöket blir en nödvändighet, ty vi kan ju inte leva så längre. Då är vi i en situation när de troligaste alternativen är att tumören dödar oss eller att vi slår ihjäl oss själva - och fram tills dess (det finns ett alternativt - lyckligt - slut också) - vad är det som bestämmer öden?
Det är turen. Vi är rädda för turen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar