Jag var gatuaktivist i Köpenhamn i torsdags. Jag träffar en (helt vanlig) landskronafamilj på semester (they went to Denmark for cultural reasons you know...) och försöker övertala dem att skriva under en namninsamling mot vräkningar i kenyanska slumområden.
Konstiga landskronapappan: Jaa, men det gör vi väl i Sverige också? Det är väl ingen som bryr sig om småfolket om man vill riva hus?
Jag: Men du håller med oss i sak? (det gjorde han)
Konstiga landskronapappan: Jag sätter inte min namnteckning på det där innan jag får mer information.
Jag: Okej, vad vill du veta mer om då?
Konstiga landskronapappan: Nää, jag sätter inte min namnteckning på det där.
Normal landskronahustru: (fullständig tystnad)
Gapig landskronatioåring (tjockfräknig): (säger något okänsligt, är antagligen "allmänt jobbig")
Femtonårig landskronatjej (till synes helt utan erfarenhet av politiskt tänkande): Nä... ja... eller... vad häftigt, hur går man med i det här?
Jag: Eh, det kanske finns en lokal grupp där du kommer ifrån (det finns så klart inte något sådant i Landskrona). Men vill du skriva under?
Femtonårig landskronatjej: Jaa, faast, min namnteckning är så jäävla fuul.
Tjejen bokstaverar sitt namn för att sedan stryka över det och få listan med namnunderskrifter att se förjävlig ut.
Annars var det en mycket trevlig vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar