Jag har inget särskilt behov av att ”klassindela” enskilda människor. Däremot ser jag ju att vissa har sämre chanser till ett bra liv än andra, och det är klassrelaterat. På en statistisk, aggregerad nivå om inte annat. Det tycker jag är fel. Om man inte uppmärksammar det, så osynliggör man problemet. Då blir allt bara till en individuell fråga: vem är tillräckligt aktiv för att själv ta sig fram, vem är det inte? Och förlitar man sig enbart på individens kraft så vet vi ju att resultatet blir orättvist. Eftersom vissa, i kraft av sin klasspositiion, har så mycket längre väg att gå än andra. Det är som att begära att vissa ska springa 500 meter och andra 100 meter och ändå förvänta sig att de ska gå i mål samtidigt. - Marika Lindgren Åsbrink
För en gångs skull en mycket vettig reflektion över klass och livsmöjligheter. En idé om existensen av ett mönster i människors ojämlika förutsättningar, utan att döma eller förminska enskilda människors förmågor eller möjligheter till förbättring.
SvaraRadera