I'd second that

Jag är cyniker på halvtid, skulle jag säga. Jag står fullhjärtat bakom Roberto Saviano och hans likar när de gör uppror mot cyniska herrar som nästan verkar finna ett nöje i motgångarna som den som försöker stå upp för det kompromisslösa människovärdet ofta(st) upplever. Men samtidigt ser jag ju cynism som en fullt rimlig attityd att tackla en genomkorrupt värld med - anledningen till att jag ytterst sällan blir verkligt upprörd över någonting (politiskt) - anledningen till att jag inte förvandlas till en väldigt jobbig jävel.

Michael Sköldeholts artikel på Tvärdrags hemsida om Fi:s pengabränning sammanfattar ganska precis vad jag tycker om saken. Varför ska man i ett debattklimat där det mesta styrs av pengar låtsas som att det inte gör det - det är ju ungefär som att påstå att det inte finns någon marknad.