Tillbaka till realiteten med realpolitik

Personliga reflektioner:

1) Återigen (nåja) credz till Niklas Wykman, du är en politiker som vågar prata människors språk (eller ungdomarnas språk som det kanske borde heta) och som verkar ha ett intressant persektiv att bidra med till svensk politik. Ett på många sätt föredöme för borgerliga svenska politiker, minus idiotutspelen då.

2) MEN SKA VI SLIPPA DEN DÄR JÄVLA RETORIKEN NÅGON GÅNG?! VAD ÄR DET SOM VI INTE HAR RÅD MED?! KAN NI SPECIFICERA VAD DET ÄR NÅGON GÅNG?!

3) Global finanskris i all ära, men jag vet allvarligt talat inte om man direkt kan claima sin egen överlägsenhet i jobbpolitik när arbetslösheten når historiskt höga nivåer.

4) TZATZIKI?! Vart fick du den ifrån? Briliant.

5) Kan inte någon, snälla, utveckla en enkel och effektiv standardargumentation mot föreställningen att de rödgröna går till val på en anti jobb-politik? Det kan väl inte vara så svårt?

6) Sedan när orsakades greklandskrisen av för höga bidragskostnader? Råder det inte något slags konsensus om att den orsakades av en utbredd skattesmitarkultur, en ineffektiv valutapolitik till följd av Eurons inflexibilitet, en nästintill ofattbar regeringsbyrokrati samt medvetet förfalskade bokslut.

7) Och vad var det då för socialistslyngel som inte kunde balansera landets budget? .... Va?! Vadsadu? Var det...?

Ja, den konservativa premiärministern Kostas Karamanlis, som vi inom logikens ramar får anta inte ruinerade landet genom att förbättra sådana onödigheter som ett redan undermåligt välfärdssystem i ett av Eurozonens fattigaste länder.

Avgå. Alla.


Update: "I am not against debts, I am against losses." Glömde helt bort min tänkta ingångsvinkel, UEFA-presidenten Michel Platinis ord om finansiell reglering inom fotbollen. Det är ett bra tankesätt tycker jag, och ett bra argument mot de borgerligas högljudda tjut om att de rödgrönas reformer inte har någon finansiering. Men det är just det som kommer vara framtiden om de borgerliga får styra, ett fattigare Sverige. Vi riskerar knappast vår finansiella status genom att pedantiskt vägra öka budgetunderskottet i en djup lågkonjunktur, för det kan jag lova, om det är någonting som inte kommer ruinera Sverige så är det smarta och miljövänliga reformer.