
Igår såg jag Maradona by Kusturica, en film som tja, handlar om fenomenet Maradona.
Min första tankte efter att jag hade sett klart filmen var: det var alltså den här som blev utbuad på Cannes-fetivalen -- vilka jävla rövhål Cannes-publiken måste vara:

Och du är väl okej Jan-Olov Andersson, det är ju bara det att du är den perfekta symbolen för en dryg och kass recensent.
Någonstans tycker jag att filmen anspelar på frågan: vad har egentligen Maradona blivit -- gud eller rockstjärna? Jag tycker det är ett slags politikerliv han lever i filmen: resa runt, skaka hand, prata och tala. Men han är inte Göran Hägglund, han är Maradona. Det känns som han reser runt och välsignar folk med sin närvaro; det finns människor som refererar till honom som "Gud" (och så självklart den uppenbart riggade scenen med bröllopet på fotbollsplanen, samt att filmens delar anspelar på att Maradona skulle vara gud), och man får en känsla av att han till slut själv tror att det är det han är.
Det mest intressanta temat i filmen är dock det politiska.
Jag förbannar faktumet att jag inte hittade en textad version av filmen, för som det var nu kunde jag (med min beskedliga spanska) som bäst få någon slags sammanhangsförståelse av samtalen med Maradona. Men det förstörde inte filmen för mig, för det säger så mycket om honom när han (relativt spontant -- framstår det som) har på sig anti-Bush T-shirts och entusiastiskt visar upp sin Fidel Castro-tatuering på benet och sin Che Guevara-tatuering på överarmen. Det säger rätt mycket om Maradona när han ropar in i kameran: "Jag skulle dö för dig Fidel!"
Samtidigt ska man ju vara försiktig med att hjälteförklara Maradona: den kubanska regimen är vad den är, och efter ett mångårigt drogmissbruk och ett extremt turbulent liv är han på många sätt en sjuk man. Men det man ska ha klart för sig även om Maradona inte är en hjälte för dig och mig, så kommer han alltid vara en hjälte för alla de människor som fått lida för imperialismens ondska -- som främst förknippar USA och Storbritannien med fötryck och ondska.
Och varför är allt det här relevant då? Jo, Maradona är ju förbundskapten för Argentina nuförtiden, och jag hoppas att folk kommer förstå vilken politisk symbolik det kan finnas under nästa års världsmästerskap.
En annan tanke jag hade var att folk med åsikten att "fotboll är totalt ointressant" aldrig har chansen att leva lika intressanta liv som vi som förstår oss på det (och det där var absolut ingen provokation).
Det mest intressanta temat i filmen är dock det politiska.
Jag förbannar faktumet att jag inte hittade en textad version av filmen, för som det var nu kunde jag (med min beskedliga spanska) som bäst få någon slags sammanhangsförståelse av samtalen med Maradona. Men det förstörde inte filmen för mig, för det säger så mycket om honom när han (relativt spontant -- framstår det som) har på sig anti-Bush T-shirts och entusiastiskt visar upp sin Fidel Castro-tatuering på benet och sin Che Guevara-tatuering på överarmen. Det säger rätt mycket om Maradona när han ropar in i kameran: "Jag skulle dö för dig Fidel!"
Samtidigt ska man ju vara försiktig med att hjälteförklara Maradona: den kubanska regimen är vad den är, och efter ett mångårigt drogmissbruk och ett extremt turbulent liv är han på många sätt en sjuk man. Men det man ska ha klart för sig även om Maradona inte är en hjälte för dig och mig, så kommer han alltid vara en hjälte för alla de människor som fått lida för imperialismens ondska -- som främst förknippar USA och Storbritannien med fötryck och ondska.
Och varför är allt det här relevant då? Jo, Maradona är ju förbundskapten för Argentina nuförtiden, och jag hoppas att folk kommer förstå vilken politisk symbolik det kan finnas under nästa års världsmästerskap.
En annan tanke jag hade var att folk med åsikten att "fotboll är totalt ointressant" aldrig har chansen att leva lika intressanta liv som vi som förstår oss på det (och det där var absolut ingen provokation).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar