Inläggets rubrik har en oerhörd fjortisblogg-potential. Men jag tänkte inleda som en bokblogg:
Efter ett uppehåll på ungefär sju månader återupptog jag idag läsningen av Douglas Couplands briljanta Google-roman JPod. Och jag vet inte riktigt vad jag ville säga heller, men det är onekligen så att den innehåller (alltför) många sanningar om det omständliga samhället som vi kallar... det moderna samhället. Jag satt på tåget och läste den. Det började regna och åska och det blev alldeles mörkt ute. I grund och botten är det sånt som är väldigt mysigt. Det som också är väldigt roligt är att jag efter idag lägger ner läsandet av boken under ytterligare några veckor. Mitt liv är typ verkligen patetiskt.
*
Och i serien "jag fantiserar om folk jag ser på olika sorters kollektivtrafik när jag egentligen borde läsa en bok eller något:" vad är grejen med att bara vissa alkoholister och gränslandsalkoholister tar den allra första bussen in till stan på morgonen? De verkar på något sett mer sammanbitna och fokuserade på att nå sitt mål -- det vill säga inte så pratvilliga (inte för att det spelar någon som helst roll eftersom man absolut aldrig vill prata med dessa människor). Min teori är att det ändå är de som verkligen uppskattar alkoholen allra mest, medan de som ligger och drar sig famåt sjutiden mer gett sig in på det hela på grund av den goa stämningen (jag vet inte, men det här blev väl ett jättegrovt skämt?)
Min kompis påstod i helgen att han inte borde börja med alkohol eftersom har har enorma beroendesymptom med en massa andra grejer. Han hade varit en sån som tog den tidiga bussen.
*
Min mattelärare, som bodywise annars ser ut som killen som kommer upp om man bildgooglar "tucked in shirt" hade endast på sig en vit T-shirt idag.

*
Efter en period av tvekan kom jag idag fram till att Vietnamkriget var väldigt dåligt.
*
Och tillsist så måste jag säga att Fröken Julie verkligen fått mig att uppskatta klassiskt drama. Tack så mycket Strindberg.
4 kommentarer:
Är det där med att Fröken Julie får dig att uppskatta klassiskt drama ytterligare en av dina ironier jag inte förstår mig på?
(förresten, jag brukar också fundera på vad männsikor är för personer när jag åker kollektivtrafik. en gång satt jag jämte en man som i själva verket var yrkesmördare. det var den mest spännande tågfärd jag någonsin varit med om!)
Ingen ironi. Är inte det allmänna intrycket att jag verkligen uppskattar böcker som Fröken Julie?
Hur visste du att han i själva verket var yrkesmördare?
Eh, ja. Jag tänker mig mer samhällskritiska böcker som Kafka, eller moderna böcker om galna ekonomer eller oljemän.
Inte världshistoriens längsta dialog mellan två rubbade människor.
Jo du! Det såg jag på honom. Han såg ut att heta Lennart, vara runt trettiofem, och tycka att det var roligt att spela pingis på fritiden. Samt döda folk för pengar.
Jag måste arbeta på att få mig själv att framstå som världens öppnaste människa.
Förövrigt så är ju Lars Krister resultatet av vad jag ser på bussar och tåg.
Skicka en kommentar