Manchevolezzzze

Det är varmt
än
och jag lever min brist är min kompetens
se på mig
med den infekterade munhålan

Och så tanken
som ska fångas
i extrem trötthet
för dåsigheten och svetten
är inte vad
jag hade när jag skrev i klarhet

Men jag hade en historia (då)
och nu har jag intryck
vaknar upp med damm inom mig
och klarar ibland bara av att tänka på infektionen
dagar - när regelbundenheten är som mest förtrollad
och det som aldrig hände
nästan får mig att tappa tron

Jag saknar

Cercando

Vandrar
och stöter - trots att jag inte -
inte ville - hade jag ju bestämt mig för -
på K.
i en korridor
det är väldigt varmt
men glöm verkligen inte:
det kan vara vadsomhelst

Varför utgör du dig för att vara alla andras
när det bara är jag som verkar greppa allt
när du inte gör något åt de vedervärdiga katterna på ditt golv
blir jag till slut rädd
men jag verkar stå - hur jävla länge som helst

Jag minns ett gammalt jag
när jag formulerar: vad är vad detta som föds (vad?!)
ur dessa mina pölars stiltje
de är tusentals
pölar som sjöar

det är en obekant vätska
i dessa
men jag vet - vet
att det är den
som ger mig segheten
att ta i monstret konstruktivt

Ennesimo

Saker som inte finns:
en flicka,
en öken,
ett påstående.

För här ligger väl ingen motsägelse
när skulle hon varit ett föremål,
jaså
vi får väl ta hennes farbroders ord då
men ändå -
visst är hon samma som ett dussin generationer
är du verkligen säker?

Oroa er inte - jag trivs här i hålet
och dessa påståenden
är utanför detta språket
som godtyckliga siffror
och med den förrädiska känslan av att allt är bra
gör jag mig inte rättvisa
när en flicka och påståenden behöver mig
och min upplösning

Såg

Dig
i en massa
vi själva, kort
då: var det som före
hade något hänt
prioriterade jag inte att fråga
men borde

Såg i en längd
hur vi inte sa något
hur du var annorlunda
medan jag var samma, fast mer
och jag visste inte
om du vänt dig helt

Ska jag behöva glömma
detta viktigare än annat
utav tidsbtist
utav feghet
utav falsk stolthet

Jag söker en känd öppning
efter att ha smakat på risktagandet
men jag vill ta ansvar
och det kan vara lönlöst

Seduto

Och jag andas på
med denna nya rök
en krökt ställning
i efter
och utan
med dessa sanningar

En vana
av en tidigare längtan
i oförutsägbarhetens gissel trivsel
det bubblar
och snurrar
när vi kopplar

I dessa parentesens begränsningar
jag kan inte lägga ut hela texten
från att ha trott
att inget substantiellt kan utryckas inom parentes
hakar vi upp oss i den måttliga underbarheten
hakar i varandra

jag har ett minne av att ha ont

I'm still looking for life

Jag har den senaste tiden varvat alla musikaliska nymodigheter med (debut)album från välkända gamla akter som Clash, Joy Division, Kent, Beatles och nu senast Pulp - med It från 1983. Det är oförväntat jättebra - perfekta poplåtar - och som en snyggare formulering av allt jag själv velat uttrycka det senaste halvåret. Så klarsynt och slående - texter med små mysterier snarare än en överväldigande massa. Och när man beaktar nymodigheterna: varför Pains of Being Pure at Hearts senaste fortfarande ligger mig betydligt varmare om hjärtat än det nya Bon Iver-albumet.

Lontano

Det bästa med att ha sina rundresor gjorda och lämnat dem bakom sig med gott mod är att det plötsligt känns både problemfritt och helt okej att gilla Facebook-statusar på grund av högst ironiska drivkrafter. Att inte bara sitta hemma och småskratta för sig själv, men att också skicka dessa små, och säkert svårtolkade vinkningar till dessa... svårtolkade original. Min favorit bland dessa är en amerikansk utbytesstudent som jag också brukar puffas med då och då. Eller den här norska bimbon (ursäkta sexifieringen, men den är tyvärr berättigad), som idag postade det briljanta "Nettbank e dødskomplisert!". Norrmänn!

Tvåsam

Det är sannerligen ett jobb för två
det här
att upprätthålla pelare
i sjuttio grader
när känslan blir monoton
och vikten är av stress

I den enda rimliga strävan: att alludera
bortåt, bortom - bråttom
och inte snava på sina egna defekter
och alludera inåt
där blod och livsfarlighet verkar
bland det du hatar

Tänk att alludera till vår värld
där ryggrader huggs, och det överlevs
samtidigt som enfaldigheten bränner upp
inom - som synens förlängda kemikalie
och hatet delar säng med det yttre uppvisandet
som inte bör kommunicera för mycket av din vilja

det du tror
det är bör, inte får
men varför bör: om inte en börda
om du inte vet får
och ändå är glädjen
hur långt är får