fredag 29 april 2011

Tryck

I drömmen
om att vrida på en kran
fast jag vet inget
kan inbilla en slags konst
men jag vet inget

Om ett av alla dessa K:n
kodord < kunnande
kan inte, har bara kapacitet för det lilla
det är inte så: att någon kommer
viska mig sanningsmedlet över axeln
för koden behöver inte vara, men fullt är så smutsigt

Skulle kunna lägga ut mig själv på entreprenad
jag är praktiskt 0
och låta mig fyllas av bråk
det är ju inte så att jag är allmännytta
men inte blir väl någon lycklig
av att privatisera skogarna (bredvid Metaforiska Markerna)
det vore smutsigt som nästan allt annat
att öppna upp för aktieinnehav
och ge (väl)villiga utdelningar
i väntan på haussen
fast egentligen: i väntan på den dag
när TT-telegrammet lyder:
"en halv kaka, bestående bland annat av smulor från kvartar
är inget som smakar gott, du blir istället sjuk"

Och hur löjlig är man då inte
om man vrider om den gammaldags kranen
och det bara kommer ett ingenting
systemet var endast kopplat till missförstånd och förhoppningar
och du som hade kallat till presskonferens
skulle du då inte försöka dig på någon sorts klowneri
för att rädda din kommunikation
för att inte bryta den andra koden
och skulle du inte betala avgift
för att återgå mot (lätt)samhet
i en oförnedrad existens

om det inte hade känts så oerhört
precis som ett tryck

måndag 25 april 2011

Ca(r)pisca notturno

Allt annat avtar
långsammare
ensamheten
det har ältats
men är oftast lika liten
som det här ögonblicket
som dras ut
över ett skönt stort lugn

från Metaforiska Markernas mörker
har vi skydd
det är så lätt: åt ena hållet just det mörkret
åt andra andemening
svängrummet är sensationellt stort
vi dansar som alla dessa allitterationer
enda betänkligheten är en destruktiv trötthet
i tvångets kvarn

Jag skriver på fingrarnas versmått endast
bakom synen av ett solljus
som nödgar och som manar - och som är bra för dig
och som kavlar ut mörkermanìn
över hela mitt fönster
jag tvingar mig själv att skrapa det med en sax
det blir aldrig som förut
och mitt hantverk är endast strimlor
av diamanter delvis förvisso
men jag vet mycket väl att det inte är förnyelsebart

fredag 22 april 2011

Impegno

Framtid:
så som nära förestående
som idékollaps
din försörjning är viktig
ändå skriver du om någonting annat
är du härdad för detta?

För många K:n
idag: kärlekskonsumentkandidatur
där allitterationen istället är
inte full förståelse
får man tankar och ett kontrakt
och dylikt
de har en knapp, och det är knappt värt det
att slå på humanistiska trumman
när allt bestäms i en kolgruva
av något så banalt som en osynlig hand
och det ska human(kapital)kompenseras
och ett av dina K:n ska outsourcas
du får verkligen inte välja
det skulle vi inte ha råd med

Men ironin slår åt båda håll
teknologin har uppfunnit en mörkerkamera
som vårtfolket modigt placerat i direktörsschaktet
det är lysande papper, det våndas
de minns vad de förgått
och sedan hånskrattar de
(den instängda banaliteten är gränslös)
de somnar smutsiga, men "renas" av morgonljuset
vi och en speciellt "viktig" person
blir brända av ljuset
en högst personlig vikt
som ännu inte lärt sig flyga upp
en humanism med formen av en sten
riskabel att uppvisa tätt inpå en polering

torsdag 21 april 2011

Beckett

When the good seems so wrong, what is there to do?
When the pain feels so good, what is there to do?
When everything worth believing is so mysterious, what is there to do?
When the only things worth holding onto in this world are diseased with sin and guilt.

- Fucked Up, "Vivian Girls"

tisdag 19 april 2011

Mr. Russia

Ett mellanspel mellan paranteserna: Kardinalsyndskategorin för blogginläggsidéer:

Du läste något fel på Internet.

Skulle jag bara vilja höra vad du har att säga om att Dennis Lyxzén ska ge ut en bok om Refused, låter hyperintressant.

Helt vanligt kommentatorsfältsmellanakt, gamla punkare ser fram emot en ny bok. Jag läste i alla fall "Dennis Lyxzén ska ge ut en bok om Ryssland" - tänkte i säkert någon halvminut på hur i hela friden han fått idén till det - fast tja, han är ju en av våra mest samhällskritiska musiker - visst skulle han kunna bidra i diskussionen kring de postkommunistiska problemen i Björnlandet.

En galen idé är för det mesta på något plan förväntad.

Parantes

Jag blinkade
en vecka
har glömt
mesta

Måste vila
snabbare
kan omöjligen
tänker bestämt

Jag är obesvarad
någon har glömt slut-parantes
jämförelser
tjänar inget till

Det kom en gång ett messaggio
från Metaforiska Markerna
underbara distraktion
mot överflöd

men aldrig någonsin där.

söndag 10 april 2011

Processo Breve

Du minns den stora kraschen?
klart du gör,
formades inte din politiska medvetenhet
i mångt och mycket utifrån dess efterspel
Den har i varje fall aldrig inträffat.
visar det sig

På samma sätt som ingen lagbok skrevs
för de största av brott
är det som är äldre än X
ostraffbart
känns som man säger ofattbart
när vi minns hur vi diskuterade Y
det finns markeringar
var man ska trampa på dina känslor
och det finns märken efter när de suttit på stolar
det är det som nu räknas

Passar inte det som är sant
stiftar vi en lag med en ny sanning
denna vecka
sviker matematiken vår budget
låtsas vi som att det regnar
vilket ska betyda att vi inte har något val
jag väljer matematiken och historien
men då känner de sig stötta

När man väl gått den långa vägen
och alla halkat på ens system
har ingen ork att göra den långa vägen igen
det finns vi som hatar långa såväl som korta vägen
det finns masochister
det finns alltid en vinst att hämta ut
är du tillräckligt i smyg får du bonus
men alltjämt övervakad, något mer upplyst (en sviktande populism)
sex år kan då vara ett år
eller tvärtom när det så passar
för var det inte tanken som räknas

torsdag 7 april 2011

Cenno

K.K.K.K.K.K.
det är något stort som saknas
vi brukar säga att det misslyckas
men vi misslyckas

Två (ung)domar sitter med varsin iPhone
stanno mancando
de har protokoll i telefonen
men som man lite skämtsamt brukar säga:
de kan inte ringa
finns det inte någon (kn)app där jag kan trycka
där det står "glöm, släpp"

Jag kom från ingenstans en dag
vissa dagar är det mer bokstavligt
jag såg dem i ögonen
djupt inne, kanske var det deras mjältar jag såg
och när de pratade var det samma sak
de nickade till med rösten
och min känsla förstärktes, det var ett uppbyggt försvar
ja, men gör dig stark på andra sätt
likadant
som den där examen i frågetecken

- Men så varmt det blev plötsligt
tillochmed jag säger: vi behöver en sån där
som heter kort och koncist
och allt skulle plötsligt vara en lättnad
vi skulle kunna fly till ett kopplande
och prata med en uråldrig växel
En gång pratade vi om en ko
men vad jag menade var: gör oss inte av med punkten
förrän vi lärt oss stava helt
och bortse från att vi nu inte har denna tid
för ordet är svårt
det finns etapper:
vieni, municipalità
men om jag nöjer mig med två och en punkt
kan jag då någonsin göra någonting tillräckligt?

Föreslaget facit: Ja, det är bara att byta nick

söndag 3 april 2011

For the Unemployed and Underpaid

För oss som då och då lyfter blicken och ser det som alltmer börjar likna ett maktlöshetens samhälle trots att han som sitter där, precis jämte mig, endast ser regn innehållande rekordtillväxt och vemvetvad (hur skulle han kunna veta att det faktiskt är surt, varför gå ut i regnet när man inte måste?); vi som när vi ser detta tänker - det här ska jag allt skriva en dikt om, kan jag tycka borde låta sig inspireras av Jenny Gustafssons dikt "Skogshuggarens dotter" publicerad på Tvärdrags hemsida. Uppmuntran i form av att sådan poetisk talang finns behövs sannerligen en vecka som denna: då ledande moderater efter fyra och ett halvt år vid makten alltså börjat prata om barnfattigdomen, och man gör det på ett så vidrigt genomcyniskt vis att till och med jag fylls av äckel.

Vi moderater ser allvarligt på detta problem och vill minska antalet barn som lever i familjer med socialbidrag.
För så formulerar sig väl inte bara personer som saknar all form av språklig känsla (något som förenar i princip alla moderatskrivna debattartiklar jag genom åren tvingat mig själv att läsa), utan också sådana som med all tydlighet vill visa upp att de egentligen inte bryr sig om frågan så värst mycket. Mest utrymme lägger moderatmupparna istället på att falskt hävda att barnfattigdomen sakta med stadigt har minskat som en följd av regeringens politik (den har ökat, antagligen betänkligt).

Vårt nästa steg i att bekämpa fattigdomen är att, fram till 2015, minska de 140 000 barn som lever i familjer med ekonomiskt bistånd till under 100 000.
Ett tips: om du tacklar en förhållandevis komplex samhällsfråga där du trots din position långt ifrån har full kontroll över dess utveckling, formulera dig då inte som att du har det.

*





John Darnielle sjunger om någonting liknande i "Estate Sale Sign" - det annars mest poppiga experimentet på årets, tror jag, hittills bästa album All Eternals Deck. Samma vecka som vi fick ta del av den briljanta Onion-rubriken American Dream Declared Dead As Final Believer Gives Up, och det är samma bistra porträtt av USA 2011 som på till exempel fjolårets Broken Bells-album, eller på Decemberists nya från i januari. Fast få artister - skulle jag hävda - är lika finurliga och framförallt innerliga som Darnielle. För när jag lyssnar på Mountain Goats framstår det som sällsynt självklart att glädje såväl som lättnad finns att finna i kampen, så länge den är enad. Vi som förunnats en stabilare grund än albumets Kain lyckas till slut finna en absurd lättnad i fördömelsen, och istället glädjas över att ju längre tid man tillbringar på sin plats, ju mer nyanser av den får man att gå ihop. Och sedan finns det ju så klart en rätt fin högre tr(i)o för vissa, och ett kanske kanske för oss som blir kvar. Eller som Los Campesinos! uttryckte det:

Some people give themselves to religion
Some people give themselves to a cause
Some people give themselves to a lover
I have to give myself to goals
Fast jag erkänner att sånt är flyktigt. Fast religionen, den avstår jag ändå från.