(G)loom

När jag sitter stilla
dyker ni ner
i min riktning
och gör min verklighet

Det att kvantifiera en dystopi
jag är mycket litet
verklighetsmedveten, men ändå få mål
jag kan vara mörk, men inte trasig

allra helst någonting helt annat
men ingen makt har tid

Fortboll

I piedestalmatchen
mellan M. och N.
var den ena lite snabbare
och de säger att det bevisar allt
och jag bryr mig inte
trots att det låter som en lögn
ännu mindre än när jag sa att jag inte brydde mig

Alla gillar demokrati
och chefen säger:
att vi ska göra oss mer
som en beef-turkey sandwich
om själva poängen är att göra mål
varför gör ni då inte mål?!
(oförståendet föreligger inget hinder
för att bli chef)

Allt framstår för mig som en engelsk övning
att klättra Ben Nevis
samma som att åka motorcykel
över Apenninerna
roligare än svenskar
en och en annan sak
bör läras ut om frenesi
1) det är inget konstant tillstånd
2) håll det inte som ett substitut för vetande

och när du idkar journalistik
fråga antingen chefen
eller gli striscioni
fråga bara inte mellandirektören
han kommer dirigera dig
mot club level
och säga att allt är krasst
medan all din journalistik
pekar på att vi inte attraheras
av krasst

låt för guds skull det vara det
det är ju till och med framgångsrikt

Mare Mosso

Åh, man kan visst inte vara annat än stolt
över vår liberala kommissionärs ansvarstagande
- Du, läs inte det jag sa
i Corriere della Sera
det är komplicerat, det är inte du
och jag förväntas att acceptera
den antirasistiska ställningen
för i Sverige är ingen rasist, vi är ju Sverige
kanske kan vi till och med komma överens
om att agera med medmänsklighet
men det är svårt, det är ju självklart
att ensam är svag

fredsälskande
gudsälskande
frihetsälskare
alternativt: stabilitet och rimlig utveckling
någon kommer snart säga: - äh, det räcker nu
lägg av va, vi orkar inte mer
vi har lagt ner flera miljarder
i ett projekt för att hålla stormen konstant
bara för att ni okända hittade avstängningsknappen
betyder inte det att ni har rätt att vada hitåt
det är inte det som är rimlig utveckling
Capite? (det är en retorisk fråga,
jag menar det på riktigt)

Och jag läser en roman
om ett möte
mellan O(h)bama, B., M., S., (K.) och
den gode Silvio
och med på länk finns Kina
och de utan namn
- nämen, det blev visst någon störning här!
och det demokratiska gänget blev ensamma
med varandra
M. kom på en lömsk plan
som hon läst av B.
och så fungerade länken igen
och Kina sa:
- vilken bra idé!
och en kommuniké kom raskt
där det meddelades
att de som valdes för annat
ändå varit snälla
och lärt onda tänka gott

En bra historia månne
men det är uppenbarligen en roman

S(m)ulten

Som en glass i solen
som lämnats: smaken var ny och svårförstålig
i den stora öppenheten
rinner ut
all over the place
ser lyckan i lättnaden

Som slutet av ett långt prov
ingen får gå
det som prövas är uthålighet
de svälter oss
det är själva poängen med provet
men jag har en minifridge
under mig
stoppar mig i smyg full
med croissanter och likörer

När jag ser på dig
rädd för råg: du ser ut
som allt du vill äta är luftens intighet
visst är jag beredd att bjuda på ett smakprov
men du får faktiskt fråga själv
jag blev arg mer än en gång

Jag vet inte om jag är mermänsklig
nonchalant - jag kan men kan knappast annat
men när jag ser lyckan
i form av en helt annan person
är det ett högre betyg
än den så kallade sjuan
med generöst tilltagna gränser
jag kan lika gärna vara mycket
för någon annan
men för mig är jag likgiltig
och det är precis som jag vill det ska vara
i en bättre av världar som det "ska vara"

Spots

Ska erkänna, att jag valde bort en parantes
ett ärr som skulle förändra halva alltet
men jag har opererat bort det
från den här verkligheten för alltid

Påtagligare tror jag mig vara svävande
medan sanningen snarare är
att en elkabel går smidigt till mitt nyckelben
är inte mycket bättre än elorkestern

som en fläck i trumpeten
är jag en fläck på världen
visst kan vi välja fulrent
men de lättare drogerna finns på annat håll

Snälla: när inget viktigt ändå innesluts
försök konkurrera åt mina svaga punkter
så ska jag kittla tillbaka
och när du väl ser the cup glory
sålla inte ut det övermogna eller hårda
för det falska

Ja, visst vet jag hur en flock dalmatiner ser ut
och det intresserar mig inte att byta art
men ett fläckfritt liv vore klart sämre
speciellt nu: när min farbror verkligheten hinner ikapp mig
vid busshållplatsen
och informerar mig om att färden blir billigare
med ett speciellt kort
som är en nymodell av ett som alltid funnits

visst ser jag ett värde i smutsen
men se upp: den smittar ner din identitet
med hepatit-Z

Calciatorno

Poesi och fotboll, det tror jag är allt vad den hä vintern orkar med. Så:

Nu i dagarna spelas de första matcherna i upplösningsfasen av Mästarligan (för att anspela på den nya trenden att kalla Europa League för "Europaligan"). Vi har fortfarande inte fått vårt Zilina till de allra största matcherna på vårkanten, men försvagningen av den absoluta europatoppen har definitivt medfört en ökad skrällpotential hos lag från mellanligor med intakt spelarmaterial och en viss europaerfarenhet. Förvisso innebar januarifönstret i viss mån en backlash för utjämningstrenden inom toppfotbollen, men man har ändå en rätt stark aning att de lånade spenderbyxorna i stor utsträckning kommer slå tillbaka i alla fall mot de som inte lyckas uppnå kortsiktig sportslig framgång genom den metoden - i och med ett Financial Fair Play reglemente som trots allt verkar respekteras i den mån att det verkligen kommer få en inverkan på hur dessa storklubbar drivs. Stormatcher i CL i all ära, men den här veckan blir jag ändå minst lika glad över att TV4 Sport prioriterar att bygga upp sina UEFA-cuprättigheter kring ett långt studioprogram - precis vad denna högst underskattade turnering förtjänar. TV4 visar trots allt återigen att man besitter en kompetent ledning för fotbollsprogrammen - även om det i grunden väldigt sympatiska söndagsprojektet Club Calcio handikappas någonting våldsamt av att sändas på reklam-TV, en sändningsform man rent idealiskt hade undvarat fotbollen. Förvisso sämre än den alltid superkompetenta kompisen Canal +, men ändå överlägsna katastrofkoncernen Viasat, som trots ett gäng fina kommentatorer och Erik Niva lyckats skapa en fruktansvärt plastig soppa av den mest centrala rättigheten i svensk TV-historia: engelska högstadivisonen. Men låt oss nu roa oss med att plocka isär de moraliska beståndsdelarna av CL-åttondelarna - never mind the results, vilka förtjänar egentligen att gå vidare. Supersubjektivt:

Milan - Spurs

Milan är i den nuvarande situationen den klubb jag tycker minst om i Italien. Inget motstånd mot la tessera, ägd av vidrige Berlusconi (klubbpresidenter brukar förvisso inte vara lagens änglar, men rent subjektivt är den en enorm skillnad mellan att vara vidrig från ett outsiderperspektiv och att vara vidrig med makten i handen), ha ett överskattat lag men leda ligan trots detta, favoriseras av makten. Ändå försvinner de totala antipatierna genom klubbens italienska säte, en kombination av en vilja att Serie A-koefficienten ska vara så stark som möjlig vid eventuellt europaspel för Fiorentina, samt även en liten moralisk seger för vi som konsekvent hävdar att den italienska fotbollens styrka underskattas.

Jag är som tur är tillräckligt gammal för att se Tottenham Hotspur som en förlorarklubb i grund och botten. Därför är det så klart fantastiskt roligt när det går jättebra för Spurs. Laget byggas trots alla förstärkningar fortfarande i stor utsträckning kring en kärna av brittiska spelare som man fortfarande har svårt att förknippa med The Champions League Glamour: typ Michael Dawson eller Jermaine Jenas. Dåligt med Spurs är att deras framgångssaga inte går att ta ifrån fiffelgubben Harry Redknapp, samt klubbledningens uttalade vilja att överge White Hart Lane för en arena i en helt annan del av London.

Facit: Man hejar på Spurs.


Valencia - Schalke

Valencias ekonomi var katastrofal, man tvingades sälja sina bästa spelare, vilket bidrog starkt till den förfärliga centeringen av spansk fotboll de senaste säsongerna. Ändå har man byggt en jättefint lag på nolltid utan att sänka lagets standard i någon högre grad. Tino Costa, Aduriz och nu senast den framtida försvarsgeneralen Adil Rami från Lille är alla jättesmarta värvningar. Så borde alla ledningararbeta.

Schalke har däremot hamnat under diktatorgalningen Felix Magaths styre. Title challenge i fjol förvisso, men rent ideologiskt är det fullständigt förkasligt att ge en manager den nivån av makt över en klubbs utveckling. Nästan hela laget utbytt på 1,5 år, för dyra värvningar samt kasst spel har gjort supportrarna desillusionerade med Magaths projekt. Ändå: Gelsenkirchen är en postindustriell stad med allt vad det innebär, och Schalke är kanske den mest otursförföljda klubben i den moderna fotbollsvärlden: klart att det är en klubb man i grunen sympatiserar med.

Facit: man hejar på Valencia

Roma - Sjachtar

Roma genomgår en mycket större existentiell kris än vad jag tror deras suportrar förstår. Man har inte haft några pengar på länge och det troliga är väl att de nya ägarna kommer genomlida en jobbig inkörningsperiod i il calcio. Ändå har man en större potential att slå Europas jättar än till exempel Milan - trots att det egentligen inte verkar ha funnits en särskilt klar transferstrategi de senaste åren.

I viss mån tycker man väl att det är kul att det går bra för östeuropeiska lag, och då är Sjachtar ett extremt välskött sådant. Trots att den liksom alla oligarkklubbar är tämligen osympatisk ska man ge dem att deras betydelse för människorna i Donetsk är fortsatt väldigt stor, även om det också har en politisk baksida i och med hur dagens Ukraina ser ut.

Facit: man hejar på Roma

Arsenal - Barcelona

Arsenal hyllas för sin välskötta ekonomiska plan och att man är självförsörjande är i grunden bra. Men tyvärr är en stor del av källan till de ekonomiska framgångarna en klubb som genuint känns frånkopplad från sina rötter - kanske en symbol för ett London som de senaste 20 året blivit alltmer metropolitiskt, på gott och ont så klart.

Barcelona styrs delvis av ett gäng galningar. Det moraliska värdet av att ha 2000-talets hittills bästa lag borde rimligtvis urholkas av att det bevisligen finansierats av en enorm skuldsättning. Ändå är Cruyff-ideologin som genomsyrar La Masia och en betydande del av klubben ett unikt sätt att nå den extrema framgången inom fotbollen - utan att nödvändigtvis behöva ta på sig spenderbyxorna. Så mycket som man rent instinktivt vill gå emot den kulturella massströmningen som FC Barcelona de senaste åren varit så finner jag ändå ett underskattat värde i en fotboll där eror fortfarande summeras av att de framgångsrikate klubbarna också varit de allra mest visionära - att vinnande lag säger oss något om den kultur och de idéer de kommer ifrån. Jag säger inte att jag hoppas att Barcelona vinner årets CL, men bland ett urval av de andra rimliga segerkandidaterna hittar jag ingen klubb som egentligen förtjänar det mer.

Facit: man hejar på Barcelona, fast hjärtat kommer heja på Arsenal

Real Madrid - OL

Det är förvisso underhållande att följa José Mourinhos eskapader även i Madrid, men faktum kvarstår att det är en klubb och en manager som inte har alls särskilt mycket att falla tillbaka på om de inte vinner. En fotboll utan Real Madrid och José Mourinho hade förvisso varit en tråkigare fotboll, men en fotboll där deras beteende är den accepterade normen vore en förfärlig fotboll.

Lyon känns lite mer lagom på senare år. Ett lag som inte längre är tillräckligt bra för att dominera Ligue 1, även om man försöker som med Bastos- och Gourcuffvärvningarna. En väldigt välskött klubb, vilket på modern footballspråk är en eufemism för corporate - men det känns ändå mer okej här än på andra håll eftersom klubben inte har något betydande historiskt arv att förvalta.

Facit: man hejar på OL

Chelsea - FC Köpenhamn

Två i grunden väldigt osympatiska klubbar. Chelsea räddas i viss mån av att supportrarna från pre-Abramovich-tiden i mångt och mycket fortfarande definerar följet, medan FC Köpenhamn är en tråkig produkt av en sammanslagning som drivs på ointressant företagsmässiga grunder och är börsnoterat och allt. Det roliga med Köpenhamn är trots allt att de kommer från Danmark och att de har ett mycket sämre lag än Chelsea.

Facit: man hejar på FC Köpenhamn

FC Bayern - Inter

Så mycket som man uppskattar Van Gaals Badstuber-satsning så är det mest väldigt tråkigt att återigen se att Bayern inte lyckas hitta en tränare som delar klubbledningens vision om vad man vill vara för klubb. Unnar dock Arjen Robben ytterligare framgångar, hans fantastiska fjolårssäsong skattas alldeles för lågt.

Inter fick fjolåret, och nu känner väl de flesta att det ändå får räcka. Men bland tankarna på mardrömsfinalen Real Madrid - Barcelona eller en innehållande Chelsea eller Man United kan Inter bli vår räddande ängel också i år - ett lag med en fantastiskt hög högstanivå, vore kul om de kom någorlunda långt också i år.

Facit: man hejar på Inter

Man United - OM

I den mån det kan vara synd om Man United-supportrar är det synd om dem på grund av sättet den gräsliga Glazer Family sköter klubben. Världens mest lönsamma fotbollsklubb fick plötsligt en gigantisk skuld över öronen, det borde givetvis vara förbjudet på alla plan. Men den här klubben har trots allt redan vunnit alldeles för mycket: lite åttondelsrespass och femteplatser i ligan skulle allt göra dem gott.

OM är ju trots allt den bästa av de klubbar som är kvar till slutspelet i år. Europas största vänsterklubb (i viss konkurrens med Celtic, kanske) från en tämligen unik stad som fortsätter vara ett oppmärksammat exempel på hur det moderna europeiska samhället skulle kunnat byggas, på ett sätt där alla är med i vårt gemensamma samhälle på ett sätt där vi inte vänder oss mot etniska skillnader. Klubbledningen är väl förvisso inte genomsympatisk, och pengar kastas omkring lite väl frikostigt för att man skulle kunna göra några anspråk för att sköta klubben på ett alternativt sätt som till exempel St. Pauli. Man har länge förlikat sig med tanken att klubbar som OM, Roma eller för den delen någon av Atenklubbarna aldrig kommer vinna den här turneringen just eftersom det skulle betyda för mycket. Det skulle vara det ultimata beviset på att fotbollen är något det inte borde vara om samhället byggts på rimliga grunder, och frågan är väl om vi vill få den realisationen.

Facit: man hejar på OM

The Thaw

Jo, jag har reagerat på ett klassiskt ordspråk
synd bara, att jag inte säger
sånt
men ett stup av snö
är flyktigt
är lika gärna ett vattenfall

Det säga att bakteriehärdar inomhus
är mycket farligare än förkylning utomhus
ingen snö här så lång ögat kan nå
men vad gör det
när jag riskerar att torka ihjäl

Men jag har varit i snö
och jag vill inte tillbaka
borta i en öken
är man åtminstone respektabel
nu är jag mer angelägen
än det närmaste

Kanske hittar jag en vacker klocka
under den stora vinterstenen
en superklocka, med makten över dig
en trollkarl vrider upp den
och vi vrids förbi det närmaste
så vackert att det hade kunnat vara förbjudet

Chiavi

"Det som jag skriver ned på dessa blad är icke någon bikt; för vem skulle jag bikta mig? Jag berättar icke allt om mig själv. Jag berättar blott det som behagar mig att berätta; men jag säger ingenting som icke är sant" - Hjalmar Söderberg, Doktor Glas.

So

"Vanmaktens ton är mycket fin, mycket ljuv. Till en början kan man knappast höra den, om icke i vinden. I vinden när den blåser över stäppgräset kan man höra den. I umgängesflickans sång kan man höra den, när hon sjunger en sentimental romans för att roa gästerna. Det är då som mandarinen Mo rynkar på ögonbrynen, ty han tror att gitarren är ostämd. Vanmaktens ton följer icke melodien; den är oföränderlig och utdragen tvärs över melodien" - Willy Kyrklund, Mästaren Ma.

Obscen livsfilosofi

"Låt mig ännu i avskedets stund inskärpa hos eder vikten av ett narraktigt uppträdande. Genom sitt narraktiga uppträdande gör sig den upplyste en ständig påminnelse om att aldrig förfalla till självsäkerhet" - Willy Kyrklund, Mästaren Ma.

Suck, visst står det "[j]ag skulle nöjt mig med litet - men alla vet att det står "[j]ag skulle nöjt mig med livet".

Cavoli

"When I've had enough, when I've heard enough from police and pretenders
When I'm ready for my whole world to open up and surrender
I'll look for you, I will be searching the garden and the street
I will look into the eyes of everyone I meet"

Jag trodde det var över
men nu har det snöat igen
en läxa:
titta aldrig på färgen
de kan tro att vi druckit mjölk

Och min pantade optimism
har bara löst en simpel labyrint
till mig själv
jag odlar inte nycklar
utan gödslar endast illusioner
världen som en blogg
att vara sig själv i gränslösa dimensioner
men jag är skit

I en värld av förfrusna kålhuvuden
säger de till mig att trösta mig
med att kolet i pennan fortfarande fungerar
men en stund senare
läser jag att kol betyder någonting
ännu värre än kål
ni gjorde mig
till alltför materialistisk
och jag kan inte hoppa
tillräckligt långt

Jag önskar
att det här
skulle leda rätt in i dig
och blodet skulle värma
men analysen är klar
stigen leder
mot ett stup av snö
det blir nog aldrig sommar
vi kommer tvingas till ögonkontakt

Transnationalmannschaft

I en värld av
uselt
är vår olikhetspaesino
ett undantag

Pierre Bergé pratar
om hur de största konstnärerna
förstår sin samtid bättre än alla andra
trots att de inte kan leva i den
här, är det vi som är dessa
det är ni som kommer skulptera
framtiden
med era fötter
jag tror inte ni vet
hur fantastiskt bra ni är
hur det faktiskt ligger till

Men vårt hem är inklämt
i Abruzzerna, omgivet av våldsförespråkande folkslag
av annat
postgången fungerar
men de börjar upptäcka
hur brevbärarna ska mutas
vi har redan tillräckligt med bränsle
för att flyga iväg i varsin raket
men det fina är
att om du säger att du tröttnat på världen
som den är
så kan vi göra som Mästaren Ma
och ni hör på namnet - han var ju mästare

han och vi är skönheten

Vänskapsmatch

Så passande
Wales möter Irland
det är inte home internationals
men bra så nära
vi känner John Toshacks skugga
men det är inte för sent
att övertala storgrannen
men vi slog sönder det som var

Metaforen är min ständiga undanflykt
idag vill jag nästan bara
ha den för mig själv
långt borta skymtar någonting
viktigt
i andradivisionen
så länge
kan man låsa blicken
mot en annan(s) själ
jag intalar mig - baserat på närafakta
att det är riskfritt
har varit en snäll pojke, har skött mig
475 matcher, 3 gula kort

Men det finns en dold sanning
i vänskapsmatcher tenderar jag
att smälla på
en gång var det en bro
mellan straffområdeslinjen och straffpunkten
jag lekte av den med en kniv


Låt mig så vara Joey Barton
bra, men med karakteristik
av samhället förrådd, men inte precis missförstådd
låt oss skapa ett bättre klimat
låt oss förstå varandra
låt oss skapa ett roterande schema
för att träna upp varandra

I min drömvärld hålls vänskapsmatchen
högst av allt
samtidigt som metaforen kollapsar
precis som jag hoppas den här världen av trams
gör

Maglichkeit

Mindre kvar
till examen i minimalism
det finns en distinktion
man kan bli belåten
eller
man kan bli vilja

Jag har märkt
att jag nästan surfar förbi
när det är dags för tråkighet
jag är nästan lättad
jag tycker om en halvsvår våg
jag säger så, för visst är det där
jag lärt mig surfa
men nu vill de att jag ska (s)välja
olika beståndsdelar av vågen
jag vet misslyckandet
jag blöter ner pappret
med överkursnivåer av likhet

Men lycklig är jag
över erfarenheten
att perfektion
i kansliernas ögon
är ungefär lika perfekt
som godkänt
även om jag döms vara perfekt
kan det endast vara
av en av de lägre
rannsakningsdomarna
därför
måste jag sträva i sidled
trots att allt jag ombeds
är att göra en bakåtvolt
och gå i den riktning
jag finner mig

vad är då denna rubrik
jag tror
en framtida hopflyten nyans
av allt
som framlagts
eller andra möjliga nycklar till metaforerna

Landet (som hög)

Återigen
jag har inte vunnit på riktigt
passande lögn-sanningen triumferar
det spelar ingen roll vad
nu har det kommit nya
jag behöver fyrklövern
fast en sådan har jag aldrig sett
jag har armar,
men de faller till marken

Genomskåda!
är då inte "jag" blott en
förlängning av "ni"
"vi" däremot sägs vara en tiger
det stora misslyckandet:
högstånd medför utbildning
till okunskap
nu är vi lite närmare!
det dåliga som var
ny tid, ny nivå
"de" får nöja sig med sämre
men vad är "de" när vi är "vi"

Se bortom vanligheten!
det finns mer avancerat
än kulramar
varför skulle du alltid jämföra dig
med sämst
endast den som ligger på toppen
av högen
har det tillräckligt
endast den kan se mer än sämst
men toppen är inte bara luft
den är också diamanter

När "vi" är upptaget numera
har de jag tillhör inget att kalla oss
"oss"
kanske säga "oss" när det som avses är "vi"
onaturligt är ändå modet högt
skyll inte på "oss"
vi står för fan rakryggade jämte högen
jag strävar gärna bakåt
men "jag" är en fläck
"oss" måste sträva mot "vi"
och högen kan i varje fall få en varmare nyans
i bästa fall sprängs högen

T9

"Ett framgångsrikt jag"? Nej, något är gravt felaktigt. "Ett framgångsrikt lag" var det som det skulle stå. Låt oss nu låtsas att de är helt skilda, inte säger någonting om varandra.

Vinst

En dag av detaljer
en dag av bättre
det handlar inte om förtjäna
det handlar om initiativet
som var mine for the taking

Du är bättre än ett halvetablerat genomsnitt
men hur dåligt är egentligen
det andra görandet
inget nu är svårt
men jag får tankar
när vi glömmer bort
att dra i mig

Dra mig så till självständigheten
jag vet offentligheten, ändå lyckas man
jag trodde jag visste långt borta
ändå gör de

Vetskap är vinst
vi vet kumulativt
jag vet er på högre halvan
den vetskapen var gårdagsvinst
som får antas
snart utbytes
i sämre
om ändå
vetandet hade velat mig något
jag drömmer om en större vinst
icke-kontrollerbara förlopp

Film

Måste ni se.