Det känns som en evighet sedan jag skrev någonting på några internetforum. Jag minns augusti förra året, eller vad det nu var. Det känndes av alla möjliga känslor väldigt indie (är det en känsla?) att använda sig av nicket "Conor Oberst".
Idag skrev jag så återigen någonting på ett internetforum, och den dominerande känslan var att det inte alls kändes särskilt indie att kalla sig själv "Conor Oberst".
Allt kan bero på att Willy Kyrklund är död. Men jag har ännu inget förhållande till Willy Kyrklund.
lördag 27 juni 2009
Time to Pretend
Visst, det här kan mycket väl vara någon slags Cris Crocker-figur (och i såna fall väldigt bra komiker); men jag låtsas som att han inte är det.
Och jag hoppas innerligt att den blir en internethit. Jag. Ond.
Update: Det var definitivt en komiker. Still funny, though.
An Accident
En märklig grej är IMDB-sidan till Sacha Baron Cohens nya film Brüno, där nummer 2 i cast-listan är den svenske skådespelaren Gustaf Hammarsten. Mitt starkaste minne av Gustaf Hammarsten är TV-reklamen för komedin Tillfällig fru sökes (snittbetyg 4,8 på IMDB).
Och Gustaf Hammarsten verkar ju vara trevlig. Nästan så att man unnar honom detta. Hans internationella genombrott.
Och Gustaf Hammarsten verkar ju vara trevlig. Nästan så att man unnar honom detta. Hans internationella genombrott.
måndag 22 juni 2009
Min nya favoritfotbollspelare
Heter Andreas Beck och läser Dostojevski, lärde jag mig av den underbara intervjun med Tomas Hitzlsperger i senaste Offside.
Tittar ni noga ser ni honom hålla till på Tysklands högerkant i U21-EM ikväll.
Fotbollens hopp.
söndag 21 juni 2009
SMS-konversation
Jag (möjligtvis numera känd som GTK) satt och sms:ade med min former future wife S.O.T. ikväll. S.O.T. har precis konfronterat mig med faktumet att jag numera istället är hennes "future ex husband" och att vi ska ta ut skilsmässa på onsdag:
GTK: Yes, I think I'll be able to hate you by then, you fucking bitch. And there's no fucking chance you'll get custody of the kids.
S.O.T: I can get whatever the fuck I want you domestic violence-ahole. Take the kids, I just want your money and your fucking cows.
GTK: It's all over. I've killed the cows, and now I'm gonna kill myself. Any last words before I go?
S.O.T: I ALWAYS THOUGHT GODZILLA WERE (sic.) SEXIER THAN YOU.
(GTK blows his fucking brains out.)
Slut.
GTK: Yes, I think I'll be able to hate you by then, you fucking bitch. And there's no fucking chance you'll get custody of the kids.
S.O.T: I can get whatever the fuck I want you domestic violence-ahole. Take the kids, I just want your money and your fucking cows.
GTK: It's all over. I've killed the cows, and now I'm gonna kill myself. Any last words before I go?
S.O.T: I ALWAYS THOUGHT GODZILLA WERE (sic.) SEXIER THAN YOU.
(GTK blows his fucking brains out.)
Slut.
By The Way
Att heta "Silvio Berlusconi" är bara mitt sätt att bearbeta faktumet att SILVIO BERLUSCONI!!! är Italiens premiärminister.
En sanning...
... Om mig:
Jag njöt immensly av att lyssna på Public Services vårkrönika när jag var ute och sprang nyss.
Jag är Jan Myrdal
Jag njöt immensly av att lyssna på Public Services vårkrönika när jag var ute och sprang nyss.
Jag är Jan Myrdal
Adam tittar på ett avsnitt av Prison Break
Minns ni när S.O.T. tittade på House?
En liknande sak är när jag tittar på Prison Break.
Prison Break innehåller dåligt skådespeleri:
1: Vi bjuds på en hel minuts summering av det tidigare avsnittet. Jag påminns om hur mycket generalen och mamma Scofield supposedly knullade in the 70s.
4: The Company skickar ut en värdelös sniper för att mörda seriens mest korkade karaktär: Lincoln. Eftersom snipern, trots flera sekunders fri sikt inte kan avfyra sitt jävla vapen, blir han snabbt utmanövrerad av folk som ser lika mediokra ut som Michael Rapaport.
Dessutom så skämtar Michael till det.
5: Michael blir plötsligt allvarlig och börjar stirra på Sarah i 20 sekunder. Ännu ett försök till något slags trovärdigt samspel mellan dem förstört av det usla skådespeleriet.
6: Michael Rapaports karaktär heter fortfarande DON SELF!
7: Generalen samtalar med två Company-människor som jag aldrig har sett innan. Trots detta verkar de vara väldigt högt uppsatta. Detta kanske beror på att generalens närmaste män konstant mördas eller försöker förräda honom.
9: Lincoln visar återigen att han är seriens dummaste karaktär när han blir provocerad av någonting som T-Bag säger, för att sedan trycka upp honom mot väggen och säga någonting om heder. Någonting liknande händer i VARENDA JÄVLA AVSNITT!
10: Det framstår som att det är viktigt att veta att psedonymen VS är någon helt okänd snubbe som påminner liiiite om Hasse Aro.
11: Det avslöjas att Mamma Scofield och hennes toyboy/närmaste man träffades på ett ugly suits-convention
13: Amatöröversättaren skriver ut "Din mamma..." och öppnar upp för klassiska skämt.
15: Tanken på att störta The Company gör får Michael och Sarah att utbyta kåtblickar. Vi ska också ha in mind att Sarah kanske är gravid med Son Selfs bastard, fast inte egentligen.
19: Inte så mycket att skratta åt. Istället visar Robert Knepper (T-bag) att han är den bäste skådespelaren i serien.
21: Jag misstänker att Mamma Scofield också har knullat en och en annan gång med den indiska ambassadören.
22: Second thought: De har inte alls knullat. Istället är det indiska ambassadören desperat kär i Mamma Scofield. Hon utnyttjar detta faktum genom att pitcha idéer med honom som egentligen kan vara vadsomhelt, eftersom han köper allt. Hon är ondskan själv.
25: Den indiska ambassadören tvekar om han han ruinera sin budget genom att köpa fejktekniken Mamma Scofield erbjuder.
33: Allting handlar om någon som heter Sandinsky. SANDINSKY! Vafan är det här!
35: Ett flygplan landar. Piloten ser konstigt nog ut som Göran Persson klädd i en pikétröja. I kontrast mot den som flög planet i den tidigare scenen, en helt vanlig pilot.
38: Lincoln är en typisk Lega Nord-anhängare.
42: Sarah är Gradid... MED GUDS BARN!
43: Sandinsky verkar vara en jävel på att ljuga, vilket säkerhetställs av hans skumma blick. Att de inte insåg det?
Det var cliffhangern.
En liknande sak är när jag tittar på Prison Break.
Prison Break innehåller dåligt skådespeleri:
1: Vi bjuds på en hel minuts summering av det tidigare avsnittet. Jag påminns om hur mycket generalen och mamma Scofield supposedly knullade in the 70s.
4: The Company skickar ut en värdelös sniper för att mörda seriens mest korkade karaktär: Lincoln. Eftersom snipern, trots flera sekunders fri sikt inte kan avfyra sitt jävla vapen, blir han snabbt utmanövrerad av folk som ser lika mediokra ut som Michael Rapaport.
Dessutom så skämtar Michael till det.
5: Michael blir plötsligt allvarlig och börjar stirra på Sarah i 20 sekunder. Ännu ett försök till något slags trovärdigt samspel mellan dem förstört av det usla skådespeleriet.
6: Michael Rapaports karaktär heter fortfarande DON SELF!
7: Generalen samtalar med två Company-människor som jag aldrig har sett innan. Trots detta verkar de vara väldigt högt uppsatta. Detta kanske beror på att generalens närmaste män konstant mördas eller försöker förräda honom.
9: Lincoln visar återigen att han är seriens dummaste karaktär när han blir provocerad av någonting som T-Bag säger, för att sedan trycka upp honom mot väggen och säga någonting om heder. Någonting liknande händer i VARENDA JÄVLA AVSNITT!
10: Det framstår som att det är viktigt att veta att psedonymen VS är någon helt okänd snubbe som påminner liiiite om Hasse Aro.
11: Det avslöjas att Mamma Scofield och hennes toyboy/närmaste man träffades på ett ugly suits-convention
13: Amatöröversättaren skriver ut "Din mamma..." och öppnar upp för klassiska skämt.
15: Tanken på att störta The Company gör får Michael och Sarah att utbyta kåtblickar. Vi ska också ha in mind att Sarah kanske är gravid med Son Selfs bastard, fast inte egentligen.
19: Inte så mycket att skratta åt. Istället visar Robert Knepper (T-bag) att han är den bäste skådespelaren i serien.
21: Jag misstänker att Mamma Scofield också har knullat en och en annan gång med den indiska ambassadören.
22: Second thought: De har inte alls knullat. Istället är det indiska ambassadören desperat kär i Mamma Scofield. Hon utnyttjar detta faktum genom att pitcha idéer med honom som egentligen kan vara vadsomhelt, eftersom han köper allt. Hon är ondskan själv.
25: Den indiska ambassadören tvekar om han han ruinera sin budget genom att köpa fejktekniken Mamma Scofield erbjuder.
33: Allting handlar om någon som heter Sandinsky. SANDINSKY! Vafan är det här!
35: Ett flygplan landar. Piloten ser konstigt nog ut som Göran Persson klädd i en pikétröja. I kontrast mot den som flög planet i den tidigare scenen, en helt vanlig pilot.
38: Lincoln är en typisk Lega Nord-anhängare.
42: Sarah är Gradid... MED GUDS BARN!
43: Sandinsky verkar vara en jävel på att ljuga, vilket säkerhetställs av hans skumma blick. Att de inte insåg det?
Det var cliffhangern.
fredag 12 juni 2009
Naturen
Att sammanfoga kor i olika åldrar kan vara den perfekta metaforen för den första skoldagen. Vissa roar sig genom att springa, andra ställer sig i ett hörn. Sånt.
Det var vackert.
Det var vackert.
måndag 8 juni 2009
Ska jag sluta på IB?
Jag träffade en gammal klasskamrat på bussen idag (som jag i och för sig tyckte illa om under hela högstadiet). Han gav mig sina visioner:
"Ni kommer älska den dagen ni får er första (gör den universiella avsugningsgesten). Jag fick ju min senaste... igår ja."
Så nu är ju frågan: ska jag göra någonting annat med mitt liv?
*
När jag stod och la upp lite yogurt innan luktade det som perfekt mognad banan i köket. Skulle jag ta en banan? Jag tänker: "Fuck yeah, det ska jag."
Allt är en del av min quest att överanvända ordet "fuck" mer än jag redan gör. Nackdelen med detta är att det är en fruktansvärt dålig idé.
And it was the best banana I've ever had.
"Ni kommer älska den dagen ni får er första (gör den universiella avsugningsgesten). Jag fick ju min senaste... igår ja."
Så nu är ju frågan: ska jag göra någonting annat med mitt liv?
*
När jag stod och la upp lite yogurt innan luktade det som perfekt mognad banan i köket. Skulle jag ta en banan? Jag tänker: "Fuck yeah, det ska jag."
Allt är en del av min quest att överanvända ordet "fuck" mer än jag redan gör. Nackdelen med detta är att det är en fruktansvärt dålig idé.
And it was the best banana I've ever had.
söndag 7 juni 2009
Ilska
Vafan är det här!
Jag laddar ner låtar till en ny spellista och lägger in dem i min iPod. Typ en tredjedel av låtarna förstör lyssningsupplevelsen genom att ha en volym som är oproportioneligt uppskruvad. Jag vill inte behöva ändra volymen på iPoden var tionde minut för att någon inte kan lyckas med något som alla lyckades med för ett år sedan!
Är detta resultatet av IPRED? Att skivbolagen tvingar MP3-bloggarna att göra musiken helt CP? Varför är ni såna kukskallar? Varför måste ni ta ordentliga filer och göra ljudet CP?
Jag laddar ner låtar till en ny spellista och lägger in dem i min iPod. Typ en tredjedel av låtarna förstör lyssningsupplevelsen genom att ha en volym som är oproportioneligt uppskruvad. Jag vill inte behöva ändra volymen på iPoden var tionde minut för att någon inte kan lyckas med något som alla lyckades med för ett år sedan!
Är detta resultatet av IPRED? Att skivbolagen tvingar MP3-bloggarna att göra musiken helt CP? Varför är ni såna kukskallar? Varför måste ni ta ordentliga filer och göra ljudet CP?
torsdag 4 juni 2009
Jan Björklund (eller precis vad du vill egentligen)
Kära dagbok! (???????????????????)
Ovanligt nog fann jag mig själv med att sitta och tjuvlyssna idag på bussen. Några tjejer som ändå verkade stå lite högre än fjortisar i näringskedjan pratade:
Om min förra skola!
Det visar sig (typ) att halva jävla lärarkåren säger upp sig mer eller mindre. Att det finns någon slags konflikt bland Svensk-/engelsklärarna, där en i gänget uppenbarligen är någon slags superirriterande bitch, vilket medfört att en av de andra i gänget ställt ett ultimatum till rektorn: låt mig byta arbetsrum, eller så slutar jag. Vidare kändes det på något sätt som om jag hade kunnat förutse vilka som skulle vinna alla de där spexpriserna.
Intressantast var dock faktumet att eleverna verkar ha drivit någon nyanställd språklärare in i depressionens värld. IGEN!
Om jag någonsin skulle skriva en text skulle den handla om en lärare som tar sig tid att sätta ihop en utförlig redovisning, ber eleverna fylla i den och som sedan under hela eftermiddagen ser fram mot att jobba över och sammanställa utvärderingarna. När hon sitter där med sin fjärde kaffekopp för dagen (hon har aldrig smakat på gott kaffe) upptäcker hon att en nästan alla elever har fyllt i det sämsta alternativet på nästan alla frågor. Tårarna börjar komma, men hon bestämmer sig för att ändå ta sig samman och försöka fullfölja sammanställningen. Plötsligt välter hon ut kaffekoppen, och allt brister. Sen sitter hon och gråter över varför folk inte tycker om henne.
Och när jag tänker på just den bilden så kan jag verkligen inte sluta skratta. Det har pågått i en halvtimme nu.
I julklapp ska jag önska mig en diagnos.
Ovanligt nog fann jag mig själv med att sitta och tjuvlyssna idag på bussen. Några tjejer som ändå verkade stå lite högre än fjortisar i näringskedjan pratade:
Om min förra skola!
Det visar sig (typ) att halva jävla lärarkåren säger upp sig mer eller mindre. Att det finns någon slags konflikt bland Svensk-/engelsklärarna, där en i gänget uppenbarligen är någon slags superirriterande bitch, vilket medfört att en av de andra i gänget ställt ett ultimatum till rektorn: låt mig byta arbetsrum, eller så slutar jag. Vidare kändes det på något sätt som om jag hade kunnat förutse vilka som skulle vinna alla de där spexpriserna.
Intressantast var dock faktumet att eleverna verkar ha drivit någon nyanställd språklärare in i depressionens värld. IGEN!
Om jag någonsin skulle skriva en text skulle den handla om en lärare som tar sig tid att sätta ihop en utförlig redovisning, ber eleverna fylla i den och som sedan under hela eftermiddagen ser fram mot att jobba över och sammanställa utvärderingarna. När hon sitter där med sin fjärde kaffekopp för dagen (hon har aldrig smakat på gott kaffe) upptäcker hon att en nästan alla elever har fyllt i det sämsta alternativet på nästan alla frågor. Tårarna börjar komma, men hon bestämmer sig för att ändå ta sig samman och försöka fullfölja sammanställningen. Plötsligt välter hon ut kaffekoppen, och allt brister. Sen sitter hon och gråter över varför folk inte tycker om henne.
Och när jag tänker på just den bilden så kan jag verkligen inte sluta skratta. Det har pågått i en halvtimme nu.
I julklapp ska jag önska mig en diagnos.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
