söndag 29 mars 2009

Aaaarzaugh

Jag hatar den här dagen. Det är ju för fan typ just ute. Klockan på väggen visar 7.08. Klockan på datorn visar 20.07. Och jag som hatar moraliserande av väder...





*





Ett av mina senaste nöjen stavas Songmeanings.net. Jag har inget overall-analys att komma med (den hade i såna fall varit att emotinellt förvirrade tjejer en masse går in och skriver hur speciell The Frays musik får dem att känna sig. Second thought: The Fray kanske är bra, jag vet inte riktigt), jag blev mest överväldigad av diskussionen angående Andrew Birds Plasticities (låten hittas med fördel på i Spotify. Dock finns det något vansinnigt genuint med Letterman-framträdandet, som nog inte gör det hela bättre, men ändå innehar en annan dimension). Det som jag älskar med sidan är att man upptäcker att musiken man lyssnar på väldigt ofta är filisofisk, såsom i detta exemplet. Typ 30+ kommentarer postade, men man är fortfarande väldigt långt ifrån någon slutsats. Man känner också att ens musikintresse för en mening, när man läser, och grejer.





*





Den utlovade Gertrude Stein-uppföljningen kommer som utlovat: Jahadu.



Varför skulle hon inte vara din feministiska förebild?

Boken blev bättre ett tag. Sedan blev den lite sämre ett tag. Niförstår, det här är en helt ny upplevelse för mig. Jag har läst en bok som jag har väldigt få aningar om vad den egentligen ville säga mig. Är det det som ville sägas?

Tackgodegudjaghittadeenanalysonline! Jag gillar ideén om att det är en roman, Ida. En roman., snarare en en roman om Ida. Och det känns ju rätt spännande med ett verk som vill göra något annat än att berätta en historia. Språket är så begränsat och poetiskt. Påfallande ofta fann jag mig själv titta ut över strukturen på texten och utbrista: (för mig själv. O Gud, för mig själv!) "Alla ord är så korta!".

Temat för det här inlägget hittills har varit storhet, men inte klar storhet. Det känns som om jag lär mig att uppskatta även det jag inte förstår till fullo.

(Alternativ bloggverklighet: Ida.EN roman av Gertrude Stein får 3/5 pluttar!!!)

*

Som en ursäkt för att kunna komma runt regelverket och åka till Berlin till hösten betalat av föräldrar, gör PreIBb just nu tidningar. Tidningarna är en rätt meningslös affär egentligen, det är i högsta grad mitt problem att jag får ångest om jag släpper ifrån mig en dålig text. Det jag bara inte kan förstå mig på är människors konsekventa särskrivande. Och det här är ju en klyscha, men man får absolut inte ifrågasätta skrivtekniska detaljer hos dessa människor. I alla fall jag möts oftast av den lilla anmärkningen: "Vem i HELVETE bryr sig?". Jag bryr mig. Jag förstår mig inte på människors envishet att ha fel. Är svenska ditt modersmål är det inte en svår grej att lära sig att ord skrivs ihop i det svenska språket. Suck...

... Jag hatar att stå upp för språket.

*




Prague's" Franz Kafka International Named World's Most Alienating Airport

Fantastisk Kafka-humor av The Onion i veckan! THEFUCKINGBLOGFUCKINGWARFUCKSISSOON!!

*

Vet ni vad som kan göra det här extremt roliga klippet ännu roligare? Inbilla er att snubben är nobelpristagaren Orhan Pamuk. Allt som behövs är en väldigt stereotyp bild av hur Orhan Pamuk ser ut.

*

Avslutningsvis. Earth Hour. Jag är ett stort fan av Den förbannade bloggens approach på konceptet.

onsdag 25 mars 2009

Viktig VIKTIG spaning

Såhär innan evigheten tågar in kom jag att tänka på ett ord som låter jättedåligt på svenska.

Pisksnärtsskada. Fy fan.

Greatness

Onsdagar. Vissa ger sig av (Gertrude Stein-teamat tar fullständigt över bloggen), andra går till SFI, vilket är en bra förkortning för Svenska för invandrare. Ja?

Ja. Det är det internationella indoktrineringsnätet som jag är så djupt inblandad i som tvingar mig till samhällstjänst. CAS, det låter jättetrevligt. Som något rosa ungefär. I'm however actually enjoying it.

Du går till SFI, du är på SFI, du går ut från SFI. Sedan drar jag alltid igång följande diskussion:

Visst kändes det väldigt givande?
Oh ja, jag håller med. Vill du ha synonymer?
Ja, jättegärna.
[Synonymer!]

Storheten? Du får en bra inblick i hur livet ser och har sett ut för människor. Den bästa medicinen (ehm, det var inte riktigt det språket jag ville använda mig av) mot dina egna fördomar är att brutalt krossa dem. Med sanningen. Det du lär dig på SFI är att vi alla är så förbannat lika trots allt. Att vår svenska självbild inte är ideal, och att det förihelvete inte är de som ska anpassa sig (ett av de vidrigaste accepterade påståendena som finns i dagens Sverige).

Den andra aspekten är att du känner dig behövd. SFI framstår på många sätt som ett djupt dysfunktionellt läroinstitut. Man inbillar sig på något sätt klassrum fulla med 35-åriga somalier, med lärarinnor (~45) innehavande en nästan religiös övertygelse om att läroböcker är det absolut bästa sättet att lära sig svenska på. Sanningen är väl att alla gör sitt bästa. All offentlig verksamhet i Sverige genomsyras alltid av en sorts resursbristdepression, och vad vet jag, kanske det inte blir bättre än så här?

Svenskar har en övertro på sina institutioner. Institutioner ska sköta immigrationen, svenskar är socialdemokrater för att de alltid har varit det. Sanningen (den nås när man vidgar sina vyer) är att det är vi människor som är samhället. Immigrationen är vårt allas ansvar, så börja prata med varandra istället.

Jag missionerade med mig Mattias och Leo idag. Är jag en så kallad ung Jan Myrdal?

tisdag 24 mars 2009

Saudade

Du vet vem du är.

Du är den där fjortisen. Med den kraftfulla rösten. Som du utnyttjar. Du har en kompis. Med en rent ut sagt mesig röst. Den hade varit ännu mesigare om den hade varit en killes. Man vet. Man behöver inte ens titta på dig. Du har vita mjukisbyxor på dig. I princip varje dag. Du har en missformad urringning. Hade det varit sånt vi gjort hade vi stoppad tjugolappar i den. Du röker. Det är knappast till din fördel. Dina killar är piercade. De inbillar sig saker. Du kommer sluta.

Det här är ingen kärleksförklaring

*

Det jag kan störa mig på med litteratur från typ 80-talet är språket. Ord som "fnissa" och "knasigt" används. Ungdomar heter jätteofta Gittan och Gunnar, även om det är jättekonstigt. Men samtidigt, som jag inbillar mig det hela så fångar detta språk känslan av hela den här epoken. Och jag vette fan om det inte är det som är storhet?

Gertrude Stein fångade känslan av sin tid och var samtidigt cool. Det är bättre.

*

Ordkunskap i bloggen: Saudade -- ett portugisiskt och galiciskt och unikt ord. Nära besläktat med nostalgi, men i en betydligt dystrare ton. Saudade kännetecknas av ett längtande efter någonting som känns ouppnåligt och långt borta, ofta ens förlorade älskade.

*

Har ni inte koll på vad fan som har hänt med Joaquin Phoenix ska jag personligen se till att ha er ihjälslagna. Personligen är jag sjukt fascinerad av hela experimentet. Jag tror det är en av tidernas största drifter med Hollywood, men möjligtvis är karln galen på riktigt.

Jag hittade en hyfsat ny video med The Phoenix. Jävligt aktuella lyrics måste jag säga.

Adam provocerar ...

På Internet har det under den senaste tiden pågått en kampanj för att få Henok Goitom uttagen till landslaget. Jag måste dock säga att jag verkligen förstår herr Lagerbäcks vägran till det hela. Kontinuitet är nyckeln till framgång, och det vore fel att störa balansen i laget.


Henok Goitom är nämligen en neger.



lördag 21 mars 2009

Time to Explain: del 13

Fiorentina: När jag började intressera mig för fotboll på riktigt allvar för ungefär ett och ett halvt år sedan präglades jag på många sätt av medvetna val. Jag hade inget lag att heja på (och det måste man ju på sätt och vis ha). Skulle jag heja på Sampdoria? Nej. Istället fortsatte min tillvaro ända framåt våren. Det var antingen en onsdag- eller torsdagskväll. UEFA-cup. Everton -- Fiorentina. Jag såg verkligen inte hela matchen, men när valet vid elvatiden stod mellan att gå och lägga mig eller att leta upp en så kallad stream till matchen valde jag det senare. Just det, jag är en sån person som går och lägger mig halv tolv när jag ska gå upp vid tio öve sex morgonen efter, på grund av fotbollsmatcher.

Fioentina vann, det kändes perfekt i det ögonblicket. Jag hade fått mig ett favoritlag.

Länken är till lagets underbara SvenskaFans-sida. Fiorentina är för oss intellektuella.

27 Rue de Fleurus

Rätt på. Förihelvete!

***

I torsdags tog allt slut. Saker och ting bara försvann. Jag gick till biblioteket och lånade en bok.

Jag har inte självdisciplinen för att läsa böcker. Jag har för mycket som jag inte vill släppa för att kunna läsa böcker. Men i torsdags, då lånade jag en bok, världen gav mig chansen (äsch, jag var rätt sugen på att låna en bok). Ni vet biblotekens elektroniska mediekataloger? Jag skrev in sökordet "Gomorra" och fick upp resultat. I spalten där man ges information om boken är inne eller inte stod det ett datum. Nu, en normal tolkning vore ju att boken då inte är inne. Det var inte min tolkning. Så jag gick till biblioteket (det var fint väder) får att låna skiten. Väl där gjorde jag en korrekt tolkning. So, what to do? Den framtida normen i den typen av situation, man lånar något av Gertrude Stein (Ida. En Roman).

Det har gått för lång tid sedan jag självmant läste en kvinnlig författare (Har jag berättat om Gertrude Steins dödsbädd? Here it fucking goes: Gertrude Stein: Vad är svaret ...? (Total tystnad, ingen vågar säga något) Gertrude Stein: I så fall -- vad är frågan? (Sen dog hon)), nästan så jag skämdes lite grann. Ida är en svår roman, men det är ju också just därför det är en sån där bok man vill sitta och läsa offentligt och så ska någon komma fram och säga: "Jag tycker också om Gertrude Stein och dylikt. Vi är troligtvis själsfränder.". Och jag är ju som sagt den allra största motståndaren mot uppfattningen att man bara skulle läsa "svåra böcker" för att framstå som kultiverad. Men den här gången, alltså, jag vet inte. Halvvägs in så har min uppfattning blivit att det är för abstrakt. På något sätt saknar jag den klara handlingen, och jag tycker texten alltför ofta fastnar i sitt eget resonemang på sätt och vis. Jag fattar att den vill säga så offantligt mycket, men det gör sig ofta bäst i en mer bestämd miljö. Inte i Ohio.

Men ibland är den jättebra. Gertrude Stein kunde formulera sig briljant. Jag tar och läser andra halvan under veckan som kommer. Sen får vi se.

***

Fredagar ägnar jag påfallande ofta till att sätta ihop mina för mig själv sjukt klassiska spellistor. Jag döper dem till typ "Det jättestora bajonettkriget" och fyller dem med väldigt alternativ musik (jag hatar att kalla mig själv indie, därför använder jag eufanismen "alternativ musik"). Jag kanske för alternativ för mitt eget bästa. En person med min bakgrund borde inte lyssna på osignade band från Athens, Georgia. Jag tycker det finns för lite musik på Spotify.

Sällan känner man direkt hur klockrent underbar en låt är som jag gjorde med The Indelicates "New Art For The People" (Observera att det bara är den versionen som gäller. Både videon och vad jag antar är en senare inspelning är inte lika bra). Och bara för att jag är på ett sånt humör så går jag in och snor en kommentar från Songmeanings:


"This song makes me cry. It's so gorgeous. I think the first two verses are describing this abusive relationship between two people, and then in the third verse they're being abused by fame, the media etc. They draw parallels like how she says that she's terrified when he shouts but then loves him more, that's like a tradeoff she makes, and then they later say how hiding out under the covers is a worthy tradeoff for their 'freedom' and celebrity. I also think that they see all the shit they have to go through as a price for being able to make the "new art for the people". They also play around with this theme of undying loyalty, and they act like swearing to be loyal to one another is this amazing wonderful thing, but in the third verse the undying loyalty is the trap that forces them to put up with all the unwanted attention and whatnot. Loyalty isn't a virtue if it's just tethering yourself to something bad for you."

Medan vi sov gjordes det musik OM Pete Doherty. Ty fan.

Runners up? The National -- Mr. November ("skrika högt i bilen och riskera en enormt pinsam situation"-låt) och Snoop Dog Millionaire (han äger skiten ur en film!!).

***

Just det. Bloggpausen är officiellt över.

söndag 8 mars 2009

Bloggpaus

Har ni sett innehållet i min kalender? Just nu funkar inte riktigt skrivande som en avslappningsform för mig. Så jag tar och samlar lite inspiration, och framförallt pluggar arslet av mig.

Tillbaka helgen 20-22

torsdag 5 mars 2009

Katharsis

Rasmus sa för ett tag sedan att han hade börjat blicka tillbaka på dagen när han åker hem. Idag gjorde jag samma sak -- i bloggsyfte. Jag har ju på sätt och vis tidigare beklagat mig över att jag inte lyckas märka småsakerna i vardagen, vilket gör att jag på senare tid har haft väldigt svårt att skriva bra och korta inlägg

Ändring:

**********

Det är ju hela den här grejen med hur man ska förhålla sig till Jonas Gardell (hur man ska förhålla sig till allting). Mina svensklektioner nuförtiden är i sin fulla mening ofta bland det roligaste under veckorna. Och jag vet inte, ibland när jag tänker för mycket så tror jag till slut att det bara är Marcel Proust som är något att ha, men när Håkan gav mig Vill gå hem av Jonas Gardell kände jag mig ambivalent (combining studies with the lulz). Jag visste faktiskt inte heller att Jonas Gardell var övertygad kristen innan, vilket självklart spädde på det hela. Jävla kristendom som får mig att tappa respekten för människor, good thing though att jag är mer litteraturintresserad än någonsin tidigare.

Jag började läsa den lite idag, och hittills är den jättebra. Kanske jag bearbetar mina fördomar snabbare än jag trodde jag kunde (men han har väl seriöst blivit en jättedålig komiker?)

**********

Och så är det ju hela den där grejen med hur man ska förhålla sig till Alex Ferguson. Living in the middle of it, tror jag inte hela den här medgångsdrägg-kulturen gagnar fotbollen, men det är väl riktigt tråkigt att det är det som den klubben står för allra mest i mitt liv. Och jag gillar ju Alex Ferguson, arbetargrabben som är manager för en av de mest kapitalistiska symbolerna som finns idag, men som fortfarande kallar sig för socialist. Jag snubblade över ett citat från honom idag, från när han tog med sina 90-tals-adepter till sin barndoms Govan.
"Jag bjöd dem på tatty scones, ett sorts potatispannkakor. De var inte vidare belåtna, men det gjorde män av dem. Aye."

**********

The popular vote fixade så att vi fick återse En cell-sam historia på biologin idag. Den historiska varianten kan mycket väl ha varit det bästa barnprogrammet någonsin. Jag vill seriöst se om den.

**********

En sådan här dag som präglas av det afrikanska misslyckandet började jag researcha mitt konfliktarbete om Kongo. Det är intressant att se baksidan av kolonialismen och Kalla kriget, och ju mer man läser ju mer inser man att vi har ett större ansvar än vi tror för tredje världens misär.

**********

En bild av hur mycket tid jag lägger ner på att plugga just nu?

**********

Jag har lite svårt att lokalisera vilka människor som har deltagit i omröstningen till höger, men jag kan ändå tycka att det inte är något jättebra skämt av vissa personer att rösta som de har gjort. Always appreciate the brutal honesty though

**********

Nöjd.

onsdag 4 mars 2009

Late Night with Conan O'Brien

Jag tycker det känns rätt så töntigt att skriva det här, men en epok i mitt liv är över.

Igår såg jag det sista avsnittet av Late Night with Conan O'Brien, ett av mina absoluta favoritteveprogram all time. Jag vet att han i princip bara (bara!) byter skepnad på programmet och flyttar till LA, men det här var på något sätt slutet för mig. Såsom mitt liv utvecklar sig vet jag med all säkerhet att det inte kommer finnas 5*40 minuter över varje vecka, och även om jag gärna hade tittat vidare så känns det naturligt att sluta.

Jag gissar på att det var 4-5 år sedan jag upptäckte Conan. Han blev rätt snabbt en slags komisk förebild för mig, och jag tror det var han som öppnade portarna för det som senare skulle bli ett stort jävla intresse för humor från min sida. Jag upptäckte en genuin fascination för amerikansk showbiz, och ja [officially out of butter]

Den på något sätt underskattade Richard Henriksson skrev riktigt bra om det.

Och här är någon sorts compilation-video

måndag 2 mars 2009

Time to Explain: del 12

FC United: Väldigt lik historierna om AFC Wimbledon och Austria Salzburg. Grundad av ett gäng Manchester United-fans, som en protest mot vägen klubben har gått.

Niclas like?

söndag 1 mars 2009

Lars Krister: en man -- del 2

Den nästkommande en och en halv timmen eller så, spenderade Lars Krister med att råda bot på sin tillfälliga oförmåga att sitta ner. Efter en bra stund kom äntligen grossisten för att öppna butiken. Lars Krister misstänkte starkt att klockan var tio på förmiddagen, eftersom grossisten hade öppnat vid den tiden varje lördag under hela hans vuxna liv. Mannen med den vedervärdiga skjortan (det var faktiskt inte särskilt många som var av den åsikten med tanke på det dåvarande modet) steg därefter in i affärsbyggnaden. Och där var det: KNÄCKEBRÖD! Han rusade fram, öppnade ett flertal paket, och kysste inneållet varsamt med sina läppar.

"Vad fan gör du, jävla gubbjävel!" skrek två tioåriga samt mycket godis- och läsksugna pojkar. "N-n-n-n-n-n-iii först-å-å-å-rrr er in-t-t-t-e påå mig." var Lars Kristers svar. Det tog dock inte alls lång tid innan han som kallades föreståndaren av de flesta uppsökte sig till platsen. "Vad är nu det här!" ropade han väldigt argt (men inte enligt mannen han ropade åt) till Lars Krister. "Ut med dig! Jag trodde din stackars fru hade nån jävla koll på dig!" fortsatte han. "M-m-m-m-m-e-nn då k-k-kan jag u intee tsch-ö-ö-pA min morGånmschölk" utbrast Lars Krister medan han avvisades.

Vad skulle hans andra uppdrag för dagen bli? Inte var det väl game over än?

Time to Explain: del 11

Europa Calling: Den bästa bloggen on the Internet, enligt min åsikt. Tre författare: Erik Niva -- ett fotbollsorakel och enligt mig Sveriges bäste journalist. Jag skrev för ett tag sedan om hans bok Den nya världsfotbollen, en reportagesamling om samhällets och fotbollens utveckling under 2000-talet. Han har dessutom bättre musiksmak än dig. Simon Bank -- det där post-allting-geniet som seriöst borde ges way more cred i Sverige. Jag älskar blandningen mellan humor och substans som som genomsyrar hans texter, och jag är givetvis officiellt kär i Simon Bank. Han kan skämta om Gertrude Stein. Kan du det? Jennifer Wegerup -- Hon suger. Seriöst, läs inte henne.

Allting blir så gemytligt när folk verkligen brinner för det de skriver, och experimentet med att i princip svara på alla kommentarer tycker jag går utmärkt. För det är det intelektuella samtalet som ofta saknas i media idag.